– Har du inte skrivit om några andra udda sporter tidigare, som jag skulle kunna prova på?

Runa Pettersson, 54, uttalar orden strax efter att intervjun på Bokskogens golfklubb är klar. Lilla Beddinge BK:s innermittfältare är uppenbarligen inte nöjd med att bara spela fotboll och speedgolf.

Upptäckarglädjen för det nya och oprövade finnes alltjämt.

– Jag hittar på många tokigheter. För tre år sedan började jag spela i Lilla Beddinge. Jag hade tappat det och tyckte inte längre det var kul. Men så blev jag piggare, testade där och då var det jättekul.

I skrivande stund ligger fotbollslaget LBBK näst sist i division fyra, med tre insamlade poäng på 14 matcher.

– Jag hittade dem via en vän som jag spelat med tidigare. Hon skrev på Facebook att i Lilla Beddinge fanns många äldre, skrattar Runa.

Mer unikt är hennes fem SM-guld i speedgolf. En sport som i huvudsak skiljer sig från vanlig golf, genom att utövaren springer så fort som möjligt mellan hålen.

Ju kortare löptid, desto bättre placering.

– Det kom sig naturligt. Jag och maken brukade både spela golf och löpa tillsammans. Vi hade svårt att hinna med allting, så vi började springa medan vi spelade golf.

Dessutom finns partävlingar, där man löper tillsammans och slår vartannat slag. Så har Runa och maken Mats tävlat ihop.

Desto mindre dräpande är konkurrensen vid individuella damturneringar.

– Det är ingen konkurrens alls bland damerna. Synd! Det borde komma lite yngre tjejer som tränar lite blandat. Jag hoppas att de läser er tidning och blir intresserade.

– Herrarna däremot, där är det konkurrens. De är riktigt bra golfare och bra löpare.

Femfaldige Sverigemästaren Runa Pettersson är alltså ensam kvinna att ställa upp i SM.

– Haha. Varje gång hovar jag in ett presentkort. Jag kan ta ut segern i förskott. Bara jag inte får ont och måste bryta, så vinner jag.

– Killarna tycker ju också, ”Vad fan, det här är inte bra”. Men vad ska jag göra? Jag har inte lyckats få med någon. Några på golfklubben här har fått prova, men inga har riktigt fastnat.

Utanför tävlingar blir det endast tre-fyra träningsrundor per år.

– Det är lite pinsamt, men det är roligare att tävla! Det kanske blir fyra tävlingar om året också, skrattar hon.

Vad tänker du om att ställa upp i tävlingar som enda deltagare?

– Det är ju inte mitt fel, haha. Sedan har man herrarna. Så mitt mål är att ingen av dem springer ikapp en. Man får ha sådana små mål, som att hålla nere sina slag.

Sedan år 2000 har Norrtäljebördige Runa levt i södra Skåne. Maken är från Bjärred och i och med jobbet som sjuksköterska var det enklare för henne att flytta ner till honom. Nu bor de i Bara.

Utanför landets gränser har Runa också tävlat i VM. Då var det kvinnliga deltagarantalet så högt som fyra. Dessvärre blev motståndet för tufft.

– Det är faktiskt roligt. Man ska välja små, nischade sporter. Det var i Florida och fantastiskt roligt. Men det var bara tre andra tjejer. Hon som vann har varit proffs en gång i tiden. De är 15-20 år yngre än mig och sprang bättre.

Redan i november väntar nästa VM. I Japan.

Då har deltagarskaran vuxit till det dubbla. Åtta tävlanden. Förhoppningen är att Runa ska kunna vinna seniorklassen, om tillräckligt många anmäler sig för att det ska bli en sådan.

– Där kan jag ha en chans.

Vilken är den största skillnaden mot vanlig golf?

– Man tänker inte så mycket, men det går ändå förhållandevis bra. Man släpper taget, slutar fundera på hur man gör rätt, och går mer på känsla. Det känns gott, man bara klipper till och kör, svarar Runa Pettersson.

– Det går ju snabbt. Man kan börja med att springa försiktigt i sin egen takt. Men det behöver inte ta 20 sekunder innan man klipper till bollen, prova att se vad som händer.

Den största publiken spelade hon inför på den finska SM-veckan ifjol.

– Då sprang vi tre hål, så det var fort som bara den. Finsk TV var där och filmade, med massa publik så det var jätteroligt. Sjukt stort helt plötsligt. Sedan kunde man gå och titta på andra udda sporter som frisbeegolf.