Tredje gången gillt för Sloth mot Isak

I afton handlar det om ett udda möte. Barndomskamraterna Jens Sloth och Andreas Isaksson träffas så ofta det går. Men på planen möts de sällan, enligt uppgift har det bara hänt två gånger.
Sport • Publicerad 5 april 2004
BILD: TOMAS NYBERG
BILD: TOMAS NYBERGFoto: 

BILD: TOMAS NYBERG Senaste gången var när TFF spelade i allsvenskan. Året var 2001. Allsvenskans sista omgång. Jens Sloth ställdes mot "Isak" och såg - rött. - Jag fällde Abgar Barsom och fick min andra varning, säger Sloth. Djurgården vann med klara 3-0 på Vångavallen och knep stora silvret. För TFF:s del saknade matchen betydelse - laget var sedan länge klart för degradering. Det var andra gången Sloth och Isak möttes på en fotbollsplan. Första gången var när Isak just gått över till TFF och Sloth fortfarande spelade i Östra Torp. - En sjumannaturnering på Bornholm. Vi hade ett 82-lag och mötte TFF:s P 81. Då var Isak ännu utespelare. TFF gick upp till 0-3 och Isak gjorde alla tre. Vi kom tillbaka till 3-3 men sedan blev det 3-4. Två gånger har de mötts tidigare, ändå känns det konstigt att de står öga mot öga igen. För dryga veckan sedan skickade Isak ett sms: "Flippat - vi möts snart". - Det har hänt så mycket sedan sist. Han har blivit landslagsman och vi har legat i superettan. Det känns som det är sjukare nu än det var då, säger Sloth. De har känt varandra sedan dagisåldern. Uppväxta sida vid sida, umgicks genom fotbollen och skolan även om Isak är ett år äldre. - Vi spelade båda i framgångsrika pojklag. Isak var utespelare och var en av de bästa i sitt lag. De var som barn är mest. Lekte mycket, ofta med en boll inblandad. - Vi spelade fotboll på asfalten. Han var inte klok - kastade sig och tacklade på det underlaget. Om du frågar honom har han ärr fortfarande från den tiden. Det var bara han som höll på så, han var galen, det var väl målvaktsmentaliteten som växte fram. Det var Isak som visade vägen till Vångavallen. Sloth var sommarproffs i klubben och hade sin kamrat som ressällskap och vägvisare. Sedan skrev även Sloth på för storklubben. De togs ut till respektive pojklandslag men på något vis har utvecklingen sedan dess gått fortare för den äldre av de två. - Sakta men säkert har jag gått i Isaks fotspår. Skånelaget, pojklandslaget, A-truppen i TFF och de senaste två åren har jag varit bofast i startelvan. Och jag är fortfarande ganska ung. I dagarna skrev han på ett treårskontrakt med TFF. Han följer i fotspåren och känner ingen avundsjuka gentemot kamraten för alla hans framgångar. - Nej, nej! För det första är han målvakt. För det andra är han en kille som har fötterna på jorden. - När man var liten och såg landslaget spela tyckte man att det var stort. Men när man ser att Isak står där nu känns det så nära, jag menar Isaksson är inte märkvärdig. Det är klart jag önskar jag vore där men det går inte att känna avundsjuka mot en sådan person. Är det någon vår som Jens Sloth minns är det våren 1999. Våren då det stora genombrottet kom. Våren då Isaksson slog igenom. Daniel Andersson skadades i en cupmatch före premiären mot Hammarby. TFF letade febrilt efter en ersättare och hittade honom till slut - i det egna tipselitlaget. - Den våren var något extra. Då gick vi i samma klass på gymnasiet och gick runt här i stan och såg löpsedlarna. "Juventus köper Isak?". "Ajax lägger bud på Isak". Vi bara skrattade åt alltihop. Man fattade inte riktigt. - Plötsligt var allting klart, det var helt sanslöst. Det var som en chock, en känsla som är svår att beskriva. Andreas Isaksson flyttade till Italien och Juventus. Det blev en och en halv säsong bland världsspelare som Zidane, Davids, del Piero, Montero och "Pippo" Inzaghi. En fet lönecheck ersätter inte den vardagliga tristessen, ersätter inte att fotbollsutvecklingen gått i stå. Isaksson flyttade hem. Hem till Stockholm. Två SM-guld och 15 landskamper senare är han tillbaka på platsen för genombrottet. - Vi hörs varje vecka och träffas så ofta det går. Vi har samma intressen, tycker om att fiska, spela tennis och så. Jens Sloth fiskar så ofta han får tillfälle. Han har funnit en fiskevän i Tapani Ståhl, välkänd ledare i Pingvin och rugbylandslaget, och tillsammans tar de sina flugfiskespön och beger sig till "hemliga" fiskevatten i Skåne och på Östersjön. - Fisket är en mycket bra avkoppling till allt det andra. Det är skönt att ha det vid sidan om. Man står och njuter hela dagen och tänker inte på fotboll. Sloth tvekar inte när han säger att han är en betydligt bättre fiskare än Isaksson. - En gång fiskade vi haj utanför Gran Canaria på en semester när Isak fick napp. Vi hade betet på 200 meters djup. Vi höll på att avsluta och alla drog upp sina linor. Isak kämpade i mer än en kvart innan vi såg hajen. Då visade det sig att våra linor hade trasslats in och det var jag som fått hajen, inte Isak. Isak har börjat spela golf och är lyckosam, men Sloth har svårt att träffa golfbollen. Har Isak bättre bollkänsla? - Nej! Det vägrar jag erkänna! Golf handlar om en annan sorts bollkänsla, golfbollen går inte dit jag vill. De tävlar i allt, oavsett om det gäller tv-spel, tennis eller fiske. - Fotboll är det enda vi inte tävlar i. Vem vinner premiären? - Kommer vi rätt in i matchen så har vi en god chans att vinna, eller åtminstone ta poäng. Det som talar för TFF är att Sloth aldrig gjort mål i A-tröjan när inte Isak varit på plats. Två baljor har det blivit, båda mot Café Opera i Stockholm med Isak på läktarplats. Gör han mål i kväll blir det på landslagsmålvakten - och vännen från Smyge.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.