Sveriges stjärna glad igen
Torsdagens VM-premiär mot Chile rycker allt närmare och Kielstjärnans ögon lyser när han pratar om den kommande handbollsfesten på hemmaplan och om hur kul det är att vara tillbaka i landslaget.
Annat var det minuterna efter förlusten mot Tyskland i den sista EM-matchen i Österrike.
Sverige, den stolta handbollsnationen, hade misslyckats igen.
Kim Andersson, den stora stjärnan, hade misslyckats igen – och sade till reportrarna att han övervägde att sluta i landslaget, endast 27 år gammal.
Nu, knappt ett år senare, konstaterar han:
– Jag var väldigt besviken. Dels på laget, men framför allt på mig själv för att jag inte hade klarat att leda laget. Problemet var också att jag hade lyssnat på alla förståsigpåare, och alla som skrev på olika forum, som menade att jag sköt för lite och inte klarade rollen som lagkapten.
– Om man inte får uppskattning för det man gör och inte tycker att det är roligt, då är det kanske bättre att strunta i det. Man försummar både vänner och familj. Landslagsuppehållen är en chans att vila kroppen och jag skulle kanske kunna spela något år längre om jag bara spelade i Kiel.
Tysklandsproffset skulle få sin paus ändå. Fast inte på det sätt han hade trott eller hoppats.
Han skadade knäet i oktober, opererades i april och var inte tillbaka igen förrän i mitten av december. En jobbig tid så klart, men också nyttig, inser han i efterhand.
– I stället för att känna att allt är jobbigt är jag nu oerhört tacksam för att jag får ha mitt arbete som hobby. Det är en kort tid i ens liv och det gäller att njuta så mycket som möjligt.
Skadan gjorde också att han kunde umgås mer med sonen Milo, som föddes i oktober 2009.
– Det är få förunnat att få så mycket tid första året när så mycket händer i hans liv. När man har haft en pissdag på träningen och kommer hem till en hund som viftar på svansen, så glömmer man det mesta. Nu har jag en son som känner igen mig när jag kommer hem – vad mer kan man begära?
När Sverige marscherar in i Scandinavium i Göteborg på torsdag kommer det inte längre att sitta någon kaptensbindel på Anderssons vänsterarm. Den har rumskompisen Tobias Karlsson tagit över.
– Det känns ganska tacksamt att "Tobbe" tar den pressen nu när jag har varit skadad. Om ni har några jobbiga frågor får han svara, så kan jag glida i bakgrunden...
Kim Andersson landslagsdebuterade 2001, han var reserv på läktaren vid EM-guldet i Globen året därpå och har fått uppleva Sveriges fall från världsledande till en handbollsnation i mängden.
– Vi har inte haft de framgångar som folk har förväntat sig. Men jag går fortfarande och drömmer om att få ta del av något stort med landslaget.
Vad är det?
– En guldmedalj i VM, men det blir nog svårt. Men om vi kan utnyttja den lilla fördel det innebär att spela på hemmaplan kanske vi kan komma topp fyra.
Kommer du att följa det som sägs och skrivs om er den här gången?
– Jag har lovat Tobbe (Karlsson) att vi ska låta bli det och koncentrera oss på handbollen. När det går bra för laget vill man gärna läsa det som skrivs, men även då får man försöka hålla sig.
