Svensk fotboll har ett stort problem att lösa

@01 Anfang krön:Domaren är svart och vit, liknar mest en fågelskit! Som tioåring visste man att det var dumt att uttala ramsan, men det var svårt att låta bli. Det var ju på rim, det var ju lite småfarligt.

Nu var det inte så att vi småpojkar vågade säga orden med en domare inom hörhåll. Vi hade sannolikt åkt på en lusing och det var det inte riktigt värt. Det var ungefär så vi resonerade.

I dag är problemet att vi på fotbollsplanen inte har acceptans för domarens roll. Denna acceptans har sakta raderats ut. Det viftas med armar, klagas högljutt och i somliga fall blir domaren föremål för fysiska attacker.

Landslagsstjärnan Christian Wilhelmsson visar inte prov på större mental mognad än en tioåring. "Pajas!" var kommentaren han fällde till domaren strax efter att Mjällby förlorat det viktiga bottenmötet mot Frölunda.

Pajas? Vad är då Chippen?

Att ett föredöme för tusentals unga killar och tjejer beter sig som en överförfriskad supporter och verbalt hoppar på en elitdomare på innerplan är till stor skada för svensk fotboll. Tydligen kan det bli svårt utdöma något straff, det kanske stannar vid att Mjällbysonen blir portad från Strandvallen för en tid framöver, men helt klart är att svensk fotboll har ett stort problem att lösa.

Söderslättsfotbollen har drabbats av domarpåhopp under våren. Klart värst var överfallet på Ymorvallen för en månad sedan. Knytnävsslag på en fotbollsplan är fruktansvärt illa och spelarens klubb, Pelister, tog omedelbart tag i saken; stängde av spelaren från klubben i all framtid och manifesterade mot våldet.

Detta räckte för att övertyga Skåneboll att inget ytterligare straff än förlust i den aktuella matchen var befogat. Vad ger det för signaler?

Pelister kunde knappast ha gjort mer än de faktiskt gjorde " efter matchen. Men ansvaret för spelarnas uppförande på planen måste ligga på klubben. Det är de som utbildar i teknik och taktik, det är de som måste utbilda i uppförande, en minst lika viktig del i dagens fotboll.

Gång på gång kan vi läsa om överfall på domare i svensk fotboll och då oftast på lägre nivå i seriesammanhang. Om en spelare inte har tillräckligt med självförtroende att kunna svälja ett domslut som går emot, får spelaren helt enkelt fråga sig om det inte är dags att välja någon annan sysselsättning.

Visst är det tungt att känna sig orättvist behandlad. Det tär. Det kan uppstå ett visst mått av förödmjukelse, vissa anser till och med att de känt sig provocerade av domaren.

Men det finns en person på planen som ska se till att reglerna efterföljs och dennes beslut måste respekteras. Även om det tar emot. Det handlar om självbehärskning, en svår men nödvändig konst att hantera och det är det som spelarna redan tidigt måste lära sig. Här är klubbarna ansvariga och klarar de inte av det på egen hand måste förbundet ge dem rätt hjälp.

En fotbollsdomare är inte helig, sköts inte uppgiften måste domaren ifrågasättas. Men det måste ske med sans, inte under pågående spel och aldrig, aldrig får det gå över till handgemäng.

När "idoler" som Wilhelmsson tappar huvudet och får för sig att attackera en domare, hur ska vi då få bättre stämning på landets fotbollsarenor?

Fotboll är en ljuvlig idrott, men utan domare blir det svårt att se hur fotbollen skulle överleva. Kanske "Chippen" vill gå en domarkurs?