”Stycket” saknar familjen: ”Värre än jag hade trott”

Till det yttre är Andreas ”Stycket” Nilsson hårdheten personifierad. Han är landslagets kanske starkaste spelare och väger 110 kilo. Hela kroppen verkar vara designad för att ta och ge stryk och är dessutom full av tatueringar.

Men inne den stryktåliga kroppen finns ett skört hjärta.

Som slår längtande slag efter sonen Linus, 14 månader.

– Det är jobbigt när man är van vid att vara tillsammans nästan 24 timmar om dygnet. Jag trodde inte att det skulle vara så här tufft.

Hur känner du?

– Nämen, man vill bara känna hans närhet. Att bara se hans leende eller höra hans skratt – det ger energi. Jag saknar det.

YA träffar Andreas Nilsson tillsammans med resten av landslaget på den svenska ambassaden, som ligger ett hoppskott från Nyhamn i Köpenhamn. Landslaget har i princip varit tillsammans dygnet runt sedan 2 januari och ändå är VM-turneringen bara barnet. Från och med onsdag skruvas intensiteten upp och de riktigt tuffa matcherna avlöser varandra.

För ett år sedan avstod Andreas Nilsson EM-turneringen i Kroatien och det är ett beslut han är nöjd med – trots att det kostade honom en silvermedalj.

– Absolut. Den första tiden med ett nyfött barn får man aldrig igen så det är verkligen inget jag ångrar.

Andreas Nilsson är tillsammans med den välkända höjdhopparen Ebba Jungmark. Den lilla familjen bor i Ungern och Andreas spelar till vardags i världsklubben Veszprem.

– Förhoppningsvis kommer familjen hit till Köpenhamn på torsdag i samband med sista matchen mot Ungern. Jag längtar så efter att få träffa dem, det är på tiden nu, säger Andreas och smuttar på en mugg kaffe.

I Ystad har flera proffsspelare återvänt hem i karriärens slutskede. Målvakten Mattias Andersson, kantstjärnan Fredrik Petersen och mångsidige Kim Andersson bor alla i närheten av Ystad och har fått olika roller i Ystadsklubbarna.

Att Andreas Nilsson skulle återvända till Trelleborg mot slutet av karriären känns inte speciellt troligt. Åtminstone inte enligt honom själv.

– Nu är jag bara 28 år och har inte tänkt flytta hem till Sverige på ett bra tag. Jag har inte tänkt så mycket på hemvändandet och dessutom har jag en familj att förhålla mig till. Men jag har inte någon speciell klubb som jag känner att jag vill avsluta karriären i. Jag spelade ju i IFK Trelleborg och den handbollsklubben finns inte ens längre.

Andreas Nilsson ser hur handbollen blomstrar i Ystad och tycker det är trist, att utvecklingen har gått åt fel håll i Trelleborg.

– Ja, det är jättetråkigt. Ett tag låg Stavsten i allsvenskan och IFK Trelleborg i elitserien och det är trist när två klubbar inte kan få till det. Över huvud taget har Trelleborg inte förvaltat sin status som idrottsstad. TFF har åkt ner i superettan och pingisklubben, som väl var bäst i Sverige, hör man inte om längre, säger han.

Andreas Nilsson medger att han själv inte ens är TFF:are i själ och hjärta.

– Nej, Malmö FF är mitt lag. Jag vet faktiskt inte varför det är så, utan det är något som bara har blivit. Vi var några polare som höll på Malmö FF och det har hängt i. Höjdpunkterna på Vångavallen var när MFF kom besök, säger Andreas, som var på plats i Ungern och såg MFF:s match i Champions League-kvalet i somras.

Handbollsmässigt ser det allt bättre ut för Andres Nilsson. ”Stycket” var magsjuk under förlägret i Halmstad och missade en av landskamperna mot Ryssland. I EM-premiären fick han ett enda inspel att jobba med – och brände…

– Det är klart att jag och Jesper Nielsen har tagit upp det med ledningen efteråt, vi tycker att det fanns betydligt fler lägen att stoppa in bollen till oss.

Men mot Argentina och Angola har samspelet blivit bättre. Hittills har Nilsson och Nielsen gjort vardera sex mål.

– Ja det har blivit bättre, men vi tycker ändå att det finns utvecklingspotential.

Stycket ser fram emot onsdagens möte med Qatar men ännu mer mot torsdagens möte med Unge… ungen! Linus!

– Ja, jag behöver träffa honom nu, det blir en höjdpunkt, säger Stycket och beger sig mot landslagsbussen utanför ambassaden.