Stjärnsmällen som väcker liv

Idrotten förde Li Fen till Sverige och Trelleborg. Här fann hon en landsman, blev kär, gifte sig och blev med barn.

Idrottssagan förvandlades till en kärlekssaga. Livet från sin allra ljusaste sida.

Naturligtvis är Li Fens vägran att spela ett dråpslag för Trelleborgs BTK. Vi pratar inte om en simpel Kinapuff, det här är en ordentlig stjärnsmäll. En stjärnsmäll som väcker liv.

Li Fen är sannolikt den bästa idrottsutövare som verkat inom Trelleborgsidrotten.

Hon spelar inte internationellt, men en rimlig bedömning är att hon är topp-20 i världen Hon har dock en dröm om att spela internationellt, för Sverige. Peking 2008 var målet, men i hennes femårsplan fanns också något annat.

Något viktigare.

Li Fen ville bli med barn för att sedan göra comeback i TBTK:s tröja, och även om hon aldrig hade nått samma klass som tidigare så hade hon ändå spätt på sin förlustfria svit.

Trelleborgs BTK hade också en femårsplan. Med Li Fen i laget hade man en slagkraft som skulle föra laget till framgångar i Europa. Med Marie Olsson en landslagsspelare med potential att bli än bättre. Med Veronica Mattiasson och Angelica Augustsson hjärtat i klubben och den ack så betydelsefulla lokala förankringen. Med Sandra Johansson en lojal lagspelare.

Li Fen betydde allt. Utan henne är Ladies Team ett mittenlag i serien. Utan henne faller planen.

Men det är klubben som klippt banden.

Veronica Mattiasson anser att Li Fen kan flyga till månen. Faktum är att jag tror att kinesiskan är villig att klä om till taikonaut, bara hon föder ett friskt barn.

Om Li Fen är rädd att hennes barn kan ta skada av hennes pingisspel så är det självklart att hon inte ska spela.

Det är hennes val. En lagledare kan aldrig fatta det beslutet.

Spelvägran innebär enligt klubben kontraktsbrott. Men om hon mår dåligt och inte kan arbeta så borde väl första steget bli sjukskrivning.

Klubben har fattat sitt beslut och enligt Inge Augustsson är det oåterkalleligt.

Jag anser att det är fel beslut av framför allt mänskliga men också sportsliga skäl.

Li Fen har rotat sig i Trelleborg och trivs med laget. Genom idrotten får hon en genväg in i det svenska samhället. TBTK rycker undan mattan under hennes fötter och det spekuleras i att hon gjort sitt i pingissverige.

För Li Fen är inte bordtennis allt. Livet har mer att ge och förmågan att inse det är en kvalitet som klubben borde ta tillvara i stället för att skjuta ifrån sig.

Med Li Fen tillbaka om ett år hade laget varit lika bra. Dessutom har hon kunskaper om bordtennis som hon kunde föra vidare till kommande generationer.

En spelare av världsklass håller intresset uppe, lockar sponsorer, fångar publiken.

Klubbens ställningstagande kan få följder som de styrande inte räknat med. Negativ publicitet är ingenting som sponsorer lockas av och TA-sportens avslöjande blev till en riksnyhet. I allmänhetens ögon har klubben agerat både buffligt och inhumant.

Men hur gärna jag vill så kan jag inte fördöma TBTK:s agerande. För lika lite som Inge Augustsson vet om hur Li Fen mår, så vet jag vad han känner. Inge och spelarna har offrat massor.

Veronica Mattiasson är arbetande mamma som åker land och rike runt för att försvara Trelleborgs färger. Hon spelar för laget och för sin pappas skull. Drömmen är att spela hem ett SM-guld på hemmaplan.

Den annars så individuella sporten får en extra krydda när det vankas lagspel. Framgångar byggs genom att alla i laget litar på varandra.

Drömmen sprack, den sprack likt kinesiskt gummi.

Djup besvikelse naturligtvis. Allt bara rasar.

Representanter från klubben är förgrymmade på hur Li Fen betett sig. Må så vara. I dagsläget finns bara en sak att göra.

Inge, som nyligen hedrades med Föreningsrådets ledarpris, borde svälja stoltheten. Då kan ledarskölden få ytterligare glans i stället för att riskera bli till en tung belastning.

Jag hoppas innerligt att förnuftet ska segra och att Li Fen välkomnas tillbaka.

Annars är alla förlorare.

Tack för 18 fantastiska månader, Li Fen!

Martin Falkenby