Stephanie vill erövra världen

I motsats till länder som Tyskland och Holland är det bara ett fåtal svenska ryttare som yrkesmässigt jobbar som beridare. De bästa ryttarna vill gärna själva ha full kontroll över sina hästar och är inte alltid bekväma med att någon utomstående gränslar deras ”guldkalvar”.

Vellingetjejen Stephanie Holmén är sedan slutet av förra sommaren anställd på Grevlundagården för att rida och utveckla Peder och Lisens hästar, när de själva inte har möjlighet att rida dem. Det är ett stort ansvar och investeringar i miljonklassen som ska hanteras.

Nyligen har Stephanie flyttat in i en lägenhet i direkt anslutning till gården. För en av landets mest framgångsrika unga ryttare är det som att ha hamnat i paradiset.

– Som så många andra följde jag dokumentärserien Ryttareliten på SVT och jag bara smålog mig igenom avsnitten. Det blev väldigt tydligt att jag har hamnat hos rätt människor i den här branschen, säger Stephanie, med tydlig adress till Lisen och Peder.

Stephanie Holmén hade en synnerligen framgångsrik karriär som ungdomsryttare, med SM-guld och EM-silver i Young Rider som toppar. Men inom hästsporten är steget till senioreliten stort. Framförallt krävs det stora pengar och en vässad ”hästpark” om man ska kunna konkurrera med de etablerade stjärnorna.

– När jag var yngre hade jag riktigt bra hästar för att klara mig på den nivån. Men de hästarna har jag lämnat över till min lillasyster, Nicole. Att bo kvar hemma på gården hade inte fungerat för en elitsatsning. Vi har för knappa förhållanden. Chansen att få jobba med Peder och Lisen var det bästa som kunde hända mig. Här får jag rida hästar i toppklass och inte bara unghästar, säger Stephanie.

Även om Stephanie Holmén har hamnat i en av landets glittrigaste hästmiljöer är vardagen inte någon dans på rosor. Det är långa arbetsdagar och många hästar som ska drillas.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig som beridare?

– Jag börjar klockan sju med att jag göra i ordning min första häst. Den rider jag fram till halv nio, när alla som jobbar i stallet har gemensam frukost. Sedan rider jag fyra hästar fram till lunch. Därefter rider jag ytterligare tre hästar. På en dag blir det ungefär åtta hästar.

Är det Lisen och Peder som bestämmer vilka hästar du ska rida?

– Jag lägger upp en plan själv. Skulle jag vara osäker frågar jag om hjälp, vi har ett mycket bra samarbete.

Du är 23 år och bosätter dig i Grevlunda på Österlen. Du prioriterar verkligen hästliv före high life...

– Ofta är man väldigt trött på kvällarna efter en arbetsdag och då är det ändå bara skönt att komma hem till lägenheten. På somrarna händer det att jag cyklar in till Kivik och bara myser. Sedan är jag ofta på resande fot, på väg till och från tävlingar, så det blir inte så värst mycket fritid. Jag har valt det här livet.

Lisen Bratt Fredricson, som på grund av graviditet har tagit en timeout i sin egen satsning, menar att det inte räcker med att vara en framgångsrik ryttare för att jobba som beridare.

– Talangfulla ryttare finns det gott om, men det krävs mer än talang. En beridare måste vara träningsvillig, fungera i team, vara lyhörd och ha ett bra uppträdande mot hästägare och sponsorer. Sådana bitar är viktiga och Stephanie har uppfyllt allting. Sedan är hästsport något man aldrig blir fullärd inom och Steffi lär sig hela tiden. Det gör vi alla.

För en tid sedan tvingades Stephanie skiljas från stjärnskottet Fendi. De var ett fruktat ekipage och hade sannolikt gått en lysande framtid till mötes. Fendi var ”internationellt material” och mogen att ta ett språng ut mot större äventyr.

– Stephanie gjorde ett väldigt bra jobb med Fendi. Vi hade räknat med att behålla honom här i stallet till 12-årsåldern, som vi brukar göra med våra hästar. Men trycket efter Fendi blev för stort. Till slut var vi bara tvungna att sälja, det gick inte att motstå budet. Så ser den här branschen ut. Helst skulle man både vilja äta kakan och ha den kvar, säger Lisen.

Stephanie drar en tung suck när Fendis namn kommer upp.

– Det var väldigt tungt i stunden han lämnade oss. Samtidigt är det kul att följa hans framgångar och veta att man själv har en liten del i det som händer. Man blir väldigt kräsen i den här miljön, inte minst efter att ha jobbat med Fendi.

Att Stephanie Holmén är på god väg att etablera sig som senior och att hon inte är beroende av Fendi visade hon i finalen i VW Grand Prix i Flyinge. På Thriller P blev hon tvåa, medan arbetsgivaren, Peder Fredricson, slutade femma på Cash In...

Var det känsligt att slå Peder?

– Inte ett dugg. Han gladdes otroligt mycket åt min framgång. Vi tillhör samma stall och känner ingen konkurrens, ler Stephanie.