Smakstart på idrottsåret

Senast i helgen var det simmarna som uppmärksammades lite extra, med fyra SM-medaljer. Bågskyttarna nådde också stora framgångar och hade flera mästerskapsmedaljer med sig hem till Trelleborg. I tisdags blev det klart att Trelleborg Vikings, vintersäsongens stora publiklag, tog steget upp i division två. Ishockeykrigarna har vunnit 19 av 25 matcher i år och är värdiga en plats i tvåan. Blandningen av ungdomlig entusiasm och de äldre spelarnas erfarenhet är lyckad men det kan vara lätt att bara uppmärksamma de kvicka, hungriga och unga spelarna som öser in mål i match efter match. Det var dock Rikard Åkesson som genom ett mäktigt slagskott, mot Karlskrona i sista seriematchen, såg till att Vikings slapp svåra dubbelmöten mot Åstorp. Självklart är inte en man ensam hjälte, men just när nerverna knöt sig för hela kollektivet, visade Åkesson vägen. Vägen som ledde till tvåan. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att se kvalmatcherna. Min fokus har istället varit i Malmö och på sim-SM. Mattias Ohlin har, när det gäller SM de senaste åren, haft problem. Han har haft maginfluensa och ryggont, nu senast var det öroninflammation. Dessutom saknade Mattias den rätta turen. Först såg han inte Pontus Renholms ryck på ytterbanan och sedan blev han diskad efter en funktionärsmiss. När inflammationen lagt sig och Mattias fått sova ut ordentligt kom den stora revanschen. Loppet på 200 meter frisim, som gav SM-guld, var enastående att skåda och taktiskt sett helt rätt. Han utnyttjade förhandsfavoriten till draghjälp och stack sedan ifrån. Mattias Ohlin har blivit en riktig "rinkräv", för att använda hockeyspråk - simspråkets dito har undgått mina öron. Förhoppningsvis kan han ha nytta av sin erfarenhet när det drar ihop sig till EM-kval. TFF spelar i allsvenskan igen och blir ett svårslaget lag. Påståendet baseras inte enbart på en bra försäsong, sju segrar och bara en förlust (mot svåra FC Köpenhamn), utan på den positiva trenden. Sedan Ulf Larssons ankomst har laget spelat 47 seriematcher, elva har slutat med förlust. Visst, det har har handlat om superettan, men de allsvenska lagen har problem när TFF står på andra sidan. Om det vittnar årets och förra årets försäsong. - Vi har haft en formtopp i ett och ett halvt år, sa herr Larsson förra veckan. Den glädje som spelarna känner uppe på toppen talar också för att TFF håller sig kvar där uppe för en bra tid framöver. Under fjorårssäsong efterlyste jag en ökad satsning på marknadsföringssidan av TFF. Barbro Bengtsson har kommit in som en frisk fläkt till kansliet och klubben har ökat sina sponsorintäkter. Men fortfarande saknas det lösningar på det stora dilemmat, nämligen att sälja in TFF hos gemene man, en lösning på hur fler ska lockas till Vångavallen. Istället kommer föreningen nu med en uppmaning: "Ska vi klara oss kvar i allsvenskan med besked, behöver föreningen - utan krusiduller - pengar." Hundralapp efter hundralapp ska sättas in på ett "gräsrotskonto" som ska växa sig frodig. I första hand ber inte föreningen om stöd på matcherna, utan stöd till klubbkassan. Det är en omvänd tankegång. Om klubben lagt krut på att försöka samla folk till matcherna hade bara det givit kassaklirr. "Betala hundra spänn och se allsvensk fotboll" är den riktiga uppmaningen. Dessutom hade det varit bättre om syftet med insamlingen varit tydligt. Visst, pengar behövs alltid i en liten allsvensk förening och här handlar det mer om ett förebyggande än en akut räddningsaktion. Självklart hade insamlingen också underlättats av om några mer välbärgade supportrar gått in med en ordentlig grundplåt - som en utmaning till andra fotbollsvänner att slå, istället för en uppmaning. Utmaningar är lockande. Det är sällan uppmaningar.