Småklubbskrönikan: Idrottsledaren har ett stort ansvar

I och med att skolidrott är ett av Riksidrottsförbundets 67 specialförbund kan man enkelt säga att samtliga ungdomar som växer upp i vårt avlånga land någon gång kommer i direkt kontakt med idrotten. Det är inte många som därmed heller aldrig kommer i mer eller mindre direkt kontakt med en idrottsförening och då menas idrott på bred front. Alltså långt ifrån bara våra vanliga boll- och lagsporter utan då menas hela idrottsregistret inklusive lite udda varianter som till exempel biljard, bangolf, dans, frisbee, klättring och varpa. I varje förening verkar en, flera eller ofta många ungdomsledare och alla har så klart samma mål framför sig: att bidra till att våra ungdomar utvecklas som idrottsmän eller -kvinnor, att låta var och en förstå att det måste finnas både vinnare och förlorare samt - sist men kanske ändå först - att fair play gäller i första hand! Det är väl egentligen där ungdomsledaren har den viktigaste uppgiften - att låta förstå att idrotten förbrödrar, att idrotten skall vara ren från droger och att alla involverade skall uppträda juste och ärligt. Samma oskrivna fair play-regler gäller då så klart för såväl ledarna som för ungdomarna. Det är långt ifrån så att alla småklubbar är befriade från avarter, när det gäller ungdomsledare. Det finns på Söderslätt precis som i andra delar av vårt land ledare som bortser från grundprinciperna ovan - bara för att till varje pris segra med "sitt" lag. Man har "toppat" lag långt ner i tioårslag och man har låtit både pojkar och flickor sitta som avbytare under hela matcher utan att någonsin få en chans att känna sig som en i laget. Föräldrargrupper har reagerat men mot den typen av ledare har inget hjälpt utan istället har barnen till dessa engagerade föräldrar då fått stå i karantän och inte fått vara med alls. Utan att egentligen tycka sämre om det ena eller andra sättet att agera som ledare dyker nu ett helt nytt fenomen upp. Ledare som fuskar sig till fördelar för "sitt" lag genom att helt enkelt "urkundsförfalska" i laguppställningen. Tilltaget kan så klart inte vara speciellt genomtänkt - det finns kompisar runt ungdomslagen som har "koll på läget" och självklart håller 15-16-åringar själv reda på vilka regler som gäller. De allra flesta människor - och därmed också pojkar i denna ålder - är i grunden väldigt ärliga och hur kymigt måste det inte ha känts för pojkarna i laget, när man förstått att något galet är på gång? Att gå ut och spela med en annan kompis namn i laguppställningen - hur roligt kan väl det vara och att till och med bli målskytt i en annans namn... Någon reagerar kanske och pekar på "småklubbskrönika" men dels är IFK i nuläget väldigt nära att ansluta sig till våra andra småklubbar och dels är det alltid viktigt att belysa problem som drabbar våra ungdomar. Flera föräldrar har också hört av sig och påtalat det viktiga i att belysa problemen och till den ende som menar; "ni är alltid på jakt efter IFK-skandaler", kan man enkelt säga: * De senaste åren har sportredaktionen inte behövt sätta IFK-rubriker, när det gällt problem. Rubrikerna har man tyvärr satt själv! Tvära kast. Våra småklubbsarenor på Söderslätt - eller åtminstone närmast Trelleborg - förgylls från och till av exotiska "skönheter" från ett populärt turistmål på andra sidan jordklotet och kom inte och säg annat än att trelleborgaren är speciell. Bara bland småklubbsälskare här finns det ett 15-tal som varit åstad och hämtat hem en "brutta" och snart nog är man väl på väg att bilda "Nya Trelleborg" i utkanten av Hua Hin, Phuket eller vad favoritplacet nu heter. Så går åtminstone snacket runt om på våra småklubbsarenor och kom inte och påstå att vi blir klokare med åren...