Sara vann sin sista rugbystrid

– En bra avslutning, konstaterar Sara Åkerman efter 27– 12 på Enköping i elitserien.

Åkerman hade anledning att vara nöjd, både med sig själv och med laget. Efter en trevande start växte Pingvin ju längre matchen led.

Under andra halvlek var Enköpings planhalva under ständig belägring. Pausunderläget med 5– 7 förvandlades till 27– 12.

Pingvin bände upp motståndarförsvaret genom ideliga löpningar och breda böljande anfallsvågor.

Hårt arbete lönade sig i längden.

– Enköping är stora och starka. Spelare mot spelare hade vi problem med dem, men som lag betraktat var vi bättre, analyserar tränaren Rod England.

Pingvinledningen agerade efter att gästerna gjort första försöket. Två byten gav bättre tyngd i klungan.

– Tjejerna gav allt och spelar taktiskt bra. En fantastisk andra halvlek, säger Rod England. Janita Haapalainen fixandet första förlösande försöket strax före paus.

– Jag hittade en lucka, förklarar Janita som har gjort två och en halv match för Pingvin i år.

Fler blir det inte.

Nu åker hon tillbaka till universitetsstudierna i Santa Clara i Kalifornien.

– Känns tråkigt att lämna när man mer och mer har börjat hitta in i sin gamla roll, men det var ju likadant förra året.

För Sara Åkerman känns avskedet lite jobbigare.

– Lite separationsångest känner jag, medgav hon.

Hur ska laget klara sig utan dig?

– Det kommer att gå bra, de visade de mot Uppsala förra helgen. Både Anna Larsson och Erica Storkenfeldt kan spela på min position.

Janita Haapalainen är också inne på att Pingvindamerna går en ljus höst tillmötes.

– De unga spelarna utvecklas mer och mer. Det blir minst semifinal, siar hon.

Men visst kommer Sara och Janita att saknas i Pingvin. Resten av säsongen får utvisa hur mycket.

Björn Gustavsson