Sandra regerar både på och utanför mattan
I just Söderslättsmästerskapen gick Sandra fram som en ångvält i sin klass. Besegrade enkelt i tur och ordning Lisette Smith och Therese Karlsson.
Lite senare hade hon slängt trikån i väskan och klätt sig i prydlig vit "uniform". Beredd att döma i Hököpinge BK:s jippotävling.
– Det är mycket roligare att döma seniorer, förklarar Sandra i en paus.
Sandra är 18 år, går sista året på hotell- och restaurangprogrammet på Österportsgymnasiet i Ystad och bor i Skurup.
– Jag växte upp i Nynäshamn men vi flyttade på grund av mammas jobb till Skurup för snart sju år sedan, fortsätter hon.
I Nynäshamn gällde fotboll men väl i Skurup började hon brottas.
– Jag började för fyra år sedan och har även brottats i Svedala, innan jag kom hit till Hököpinge.
Det var lillebror Ove, nu 16 år, som fick henne att börja med brottningen. Han har dock slutat och ingen annan i familjen har någon knytning till brottningen. Tidigare.
– Nu sitter mamma i sekretariatet och pappa håller i matchlistorna här under Söderslättsmästerskapen. Dessutom har Ove hand om inträdet, förklarar Sandra med lite smil på läpparna.
Brottningen ger henne väldigt mycket och det är nästan svårt att hinna med, när hon rabblar fördelarna:
– Man får självförtroende, lär sig tänka, lär sig ta det lugnt, blir stark, får balans och blir smidig.
Sedan tillägger hon snabbt:
– Dessutom blir man "hård"och så får man faktiskt en fin kropp. Hon tycker det är skralt med motståndet och hade önskat långt fler konkurrenter. I bristens spår tränar hon oftast med pojkarna och det går bra.
– Det är synd att inte fler tjejer brottas. Nu är det ungefär som med ishockeyn för tjejer. Även där är det få som spelar och även det betraktas som lite okvinnligt.
Målet med brottningen är solklart:
– Att vinna SM – att klara av "allt".
Hon kör – i dubbel bemärkelse – en annan sport lite parallellt och om den berättar Sandra så här:
– Jag cyklar. I somras ställde jag och en annan tjej upp i "Vombsjön runt" och då handlar det om cirka elva mil. Det tog mig mellan tre och fyra timmar.
Domarkarriären inleddes så sent som i somras, när hon var med på en tvådagarskurs.
– Vi var två tjejer med och det var jätteintressant. Kursen varade två dagar och man lärde sig mycket.
Som nybörjare får Sandra nöja sig med just nybörjarbrottning men inte så länge till:
– Nej, man blir färdig seniordomare efter ett år. Jag tycker det är jättekul att döma och jag siktar in mig på att bli internationell domare. Det finns en sådan från Sverige nu men det finns inte så många kvinnliag överhuvudtaget.
Hon ser samspelet i att både brottas och att döma:
– När jag brottas lär jag mig att döma.
Sandra visar ett ovanligt stort brottningsintresse – oavsett vilket kön man jämför med och veckan är fylld av sporten. På olika sätt:
– Två kvällar i veckan tränar jag tjejerna i Marsvinsholm. Tre kvällar i veckan tränar jag själv här med Hököpinge och så kör jag ett styrketräningspass hemma i Skurup. Ibland kolliderar "uppdragen" och då kan det bli häftigt tajt:
– Ibland har jag träning med tjejerna klockan 17.30– 19 och sedan har jag 35 minuter på mig att köra hit för att träna med Hököpinge.
Som domare kan hon uppträda i tre olika skepnader men även där har hon klart för sig:
– Jag är helst mattdomare men ibland kan det också vara skönt att sitta som president.
När studenten är klar framåt sommaren tänker hon inte lämna Skurup eller Hököpinge.
Hon är däremot även bombsäker över det perfekta gymnasievalet. Som utbildad inom restaurangbranschen:
– Så länge folk behöver mat att äta finns det ju jobb där.
Det skulle förvåna mycket, om inte Sandra Liljegard låter höra tala om sig. Antingen det nu gäller som brottare, som domare eller som kock.
Sigge Hansson
0410– 545 24