Rasmussen ska få fart på kollektivet Stavsten

Trelleborg. Svetten rinner och andetagen är tunga. Stavstens herrar har precis avslutat ett två timmar långt träningspass. Sommarvilan är över och en ny era har kommit till klubben. Mannen som tänker stå för förändringen är dansk, 36 år och tidigare damtränare.

– Nu har vi startat på riktigt. Det är inget tvivel att det är riktigt bra killar som jobbar bra men de får lära sig att jobba hårdare och bättre, säger Kim Rasmussen.

Enligt Stavstens nye tränare har alla spelarna accepterat de nya förutsättningarna. Inför säsongen blir det fyra till fem pass i veckan. När väl serien börjar minskas dosen till tre. Klubbens danskar är vana vid träningsmängden men för de svenska killarna lär det bli en rejäl omställning.

– Svenskarna är inte vana vid det. De har tränat två till tre gånger i veckan i lugnt tempo medan danskarna har tränat fyra till fem gånger i veckan stenhårt, säger Rasmussen.

Målet med de nya ”mördarpassen” är att få fart på killarna.

– Vi ska träna i snabbt tempo hela tiden och köra matchtempo på träningarna varje gång. Killarna kommer att få springa snabbt i hallen. Ingen ska beklaga sig, de ska komma i bra form.

Hur vill du att ni ska spela?

Snabbt och aggressivt, med hjärtat. Det ska vara sevärt och vackra mål men med disciplin. Vi ska kunna lita på varandra och veta vad vi ska göra. Och vara beredda på vad de andra smider ihop. Killarna ska springa snabbt, vi ska spela handboll med mycket rörelse. Det ska vara underhållande och vi ska inte bara gå upp med bollen utan stressa dem i 60 minuter, då vinner vi de sista 15 med 10 mål.

Ni ska alltså inte bara vinna, utan vinna med mycket också?

– Det viktigaste är att vi vinner men motståndarna ska vara fysiskt belastade när vi spelat. De ska veta att i dag måste vi springa hela tiden, vi ska ha det mentala övertaget.

Kim Rasmussen talar med självsäkerhet men samtidigt med glimten i ögat. Han sitter utanför Söderslättshallen och njuter av lite frisk luft. Rasmussen får syn på en nyckelpiga och benämner den som en mariehone. Språkförbistringen blir påtaglig.

Även inne i hallen kan det danska gänget Lars Friis–Jensen, Kenneth Gundersen, Lasse Syndergaard, Ole Jörgensen och Kim Rasmussen ha problem.

–  Vi försöker prata svenska men vi vet inte om många förstår oss, men det låter svenskt i våra öron. Men vi ska försöka vara ett lag och inte en dansk och en svensk koloni. Men det kommer ta lite tid och kanske en fest för att alla ska bli ett lag.

Kim Rasmussen är anställd i Stavsten på halvtid. Övrig tid lägger han i Danmark där han jobbar som elitkoordinator för Själlands handbollförbund.

– Hela familjen håller på med handboll och jag lever för handbollen, säger Rasmussen vars pappa är ordförande i det danska handbollförbundet och broderns Lars är dansk landslagsman.

Tidigare har Kim Rasmussen själv spelat handboll och senast arbetade han som tränare för Lyngbys och Nordköpenhamns damlag. Någon större omställning tror Rasmussen dock inte att det blir att byta damerna mot herrarna på handbollsplanen.

– Jag har spelat handboll i hela mitt liv och vet vad herrhandboll innebär, det är inget nytt för mig. Men självklart är det en skillnad.

Vilka erfarenheter från damhandbollen tar du med dig till Stavsten?

– Med tjejerna har jag lärt mig att vara mer lugn, man behöver inte skrika varje gång för att få fram sitt budskap.

Avstannar tempot i Söderslättshallen är det dock stor chans att Rasmussen höjer rösten. Målsättningen är nämligen glasklar när det gäller ekvationen Stavsten och träning.

– Jag hoppas jag kan ändra Stavsten till att träna bra och ta två poäng i varje match. Vi ska vara i toppen och det har vi lag till när alla är klara.