Den tunna, vita skjortan är inte knäppt hela vägen. I glipan ovanför den sista knappen skymtar det ännu inte helt läkta ärret efter den åtta timmar långa operationen som Rastgar Ismaeeli håller på att hämta sig ifrån.

21 år ung kom han till Trelleborg från Kurdistan. Med sig hade han en massa drömmar. Flera av dem handlade om sport. Boxning och taekwondo närmare bestämt. 13 år som amatörboxare följdes av sju som proffs med den framgångsrike Armand Krajnc som tränare.

– Jag har alltid känt mig som Kinamuren. Stark!, säger Rastgar Ismaeeli och håller upp två knutna nävar framför ansiktet. Ett leende skymtar där bakom.

När karriären var slut tog han vara på den kunskap han samlat på sig under åren i ringen och öppnade en salladsbar på Algatan.

– Jag kan mycket om nyttig mat och lyckades göra något bra av det.

Sedan dog båda Rastgar Ismaeelis föräldrar. Han beskriver hur han föll till marken och inte längre kände sig hel. Företaget gick i konkurs, han ”hamnade med fel folk” och dömdes till tio månaders fängelse för narkotikabrott.

– Det var en tuff tid. Alla gör fel, ingen är perfekt, men jag är tillbaka igen. Jag lever för mig, mina barn och för att göra något bra för samhället. Jag vill dela med mig av min kunskap till ungdomarna och inspirera dem. Så jag finns på Tiktok, folket bor på Tiktok, jag själv bor där. Det är inte bra men man når ut med sitt budskap där. Jag gjorde ett inlägg om att inte kasta sopor och fick 107 000 visningar.

Under sommaren tog Rastgar Ismaeeli kontakt med Trelleborg Boxing Academy, TBA, för att börja coacha ungdomarna där. Några veckor senare förändrades livet.

– I två, tre veckor gick jag runt och hade som träningsvärk. Mina barn masserade mig, men det blev inte bättre. Den 6 augusti, när min fru och jag körde från Malmö blev det värre. Jag började spy, fick inte luft och kände kraftig smärta i bröstet, ryggen och armen.

Rastgar Ismaeeli pekar över kroppen för att förtydliga. Sedan tre år tillbaka lever han med diabetes typ 2, något han aldrig trodde kunde drabba någon som springer 16 kilometer flera gånger i veckan och som han förklarar med att hans mamma levde med samma diagnos.

– Vi åkte till akuten där en ung läkare konstaterade att jag hade jättehögt blodsocker, 28,7. Jag bad dem ta EKG och han pratade med sin överläkare. Men de sa att jag var stark och att det inte behövdes. Så de skickade hem mig, berättar Rastgar Ismaeeli.

Hemma kunde han knappt äta och blev bara sämre och sämre. Äldsta dottern Daria, 17 år, ville ringa efter ambulans men Rastgar Ismaeeli sa nej. Han litar på läkarna och ville inte visa sig svag inför familjen. Han gick till och med och lade sig och låtsades sova för att lugna dem, men det blev bara värre under natten.

– Det var som om att någon hällde friterad olja på bröstkorgen.

Till sist larmade familjen 112 och ambulansen kom. Det första personalen gjorde var att ta ett EKG som visade att något var fel. På lasarettet i Malmö konstaterade läkarna att fyra blodkärl till Rastgar Ismaeelis hjärta var förträngda och att han fått en infarkt. Han kördes till Lund och opererades i åtta timmar.

– Innan operationen bad jag de fyra änglarna som jobbade där om två minuter. Jag blundade och sa till Gud att om jag förtjänar att leva, så ska jag vara trogen och tacksam mot det här landet och uppskatta varje steg jag tar.

Rastgar Ismaeeli blev kvar på sjukhuset i fyra veckor. Han pratar engagerat och med kärlek om personalen som arbetar i vården och beskriver hjärtintensivvårdsavdelningen i Lund som paradiset. Men han lyfter också fram sina möten med unga medpatienter.

– Där låg en 19-årig tjej, hennes hjärta stannade för att hon drack så mycket energidricka. En 24-årig kille, han rökte cigg, wipe och drack energidricka och hans kropp klarade inte det. Det är gift, säger Rastgar Ismaeeli med eftertryck.

Rehabiliteringen har varit tuff. Själv säger Rastgar Ismaeeli att om det inte vore för sporten, all träning, så hade han inte överlevt. Men de smällar han tagit emot i ringen är inget mot det han gått igenom nu.

– Jag har fått känna på riktig smärta och det har fått mig att respektera det jag har. Men du vet – no pain, no gain. Att ha ont gör en starkare.

Med ett skratt konstaterar Rastgar Ismaeeli att han just nu bara kan springa som en sköldpadda. Han visar små armrörelser som han uppmanats att göra och kallar dem töntiga.

– När fysioterapeuterna frågade om jag tränat förut pekade jag på min näsa och sa ”se vad den gått igenom”. Men jag kunde ju knappt röra mig efter operationen. Det har fått mig att se och uppskatta helheten i livet. Till och med att andas in luft, det får mig att älska det här livet och känna att jag inte vill härifrån.

Rastgar Ismaeeli andas in genom näsan och sluter ögonen ett kort ögonblick.

Han sätter handlovarna vid tinningen och låter fingrarna peka rakt fram.

– Jag har varit trångsynt. Nu har jag panoramaseende.

Rastgar Ismaeeli vinklar ut händerna.

– Det är ett helt annat sätt att se på livet. Jag är här tack vare Gud, personalen och det här landet. Det känns inte längre som att jag är född i september 1977 utan augusti 2024.

När Rastgar Ismaeeli väl fick åka hem blev glädjen kort. Efter två dagar drabbades han av en infektion och fick läggas in på nytt för att behandlas med antibiotika.

– Man ska lyssna på läkarna, konstaterar han.

Men Rastgar Ismaeeli tycker också att läkarna ska lyssna på sina patienter. En IVO-anmälan är inskickad. Rastgar Ismaeeli betonar att det inte är för att hämnas utan för att inte fler ska drabbas på samma sätt som han gjort. Anmälan gäller dock endast överläkaren som gjorde bedömningen att man inte behövde ta EKG.

– En erfaren läkare får inte bara gå på rutin och fatta snabba beslut. Om man lämnar en bil på verkstad så felsöker de. De borde ha gjort ett EKG på mig.

Efter operationen kontaktade Rastgar Ismaeeli den unge läkaren via messenger. Senare sökte han upp honom på Trelleborgs lasarett.

– Vi tog i hand, jag såg honom i ögonen och kramade om honom. Jag sa till honom att han inte skulle må dåligt. Livet är för kort och han har det framför sig. Varför ska jag förstöra hans dag? Han är ung, oerfaren och litade på sin kollega. Han är en ung, fin kille som förtjänar att bli förlåten.