Positiv kväll för handbollen

Liket lever och med en sådan premiär som den igår finns hopp om ett framgångsrikt liv.

Matchen var precis vad handbollen behöver. Ett Stavsten som för första gången på länge visade upp en kampmoral som var och en som vurmar för sporten måste uppbringa för att ta tag i handbollen och få den att resa sig – precis så som Stavsten reste sig mot Hästö.

Efter en lång sensommar med svarta rubriker och ständigt nya ekonomiska avslöjanden kändes det som att Handbollstrelleborg drog till med ett unisont Gert Fylkingskt ”Äntligen!”.

Äntligen skulle det liras.

Hästö, en värdig motståndare för Stavsten att mäta sina krafter, men inget som väntades locka mer än de närmast sörjande.

Men Trelleborg HBK fanns utanför ingången och informerade om nya föreningen. Intresset var stort, det vittnade alla bidrag till ”hundraklubben” om.

På läktarplats samlades dubbelt så många som annars (officiella publiksiffran 204 ska tas med en stor nypa salt) och för första gången på väldigt länge hördes taktfasta slag från en trumma för att mana på Stavstensförsvaret.

Många av åskådarna funderade nog både en och två gånger i paus över valet att gå på handboll en tisdagskväll.

Nog borde det ha utdelats passivitetsvarning till samtliga vinröda aktörer på banan. Det såg ut som att de just hade träffats och i Fahrudin Zaimovics fall så var det faktiskt så. Hans första träning med laget var i måndags…

Hästöspelarna sprang åttor runt långsamma jättar som Johan Börjesson, Jesper Partoft och Jonas Busk. Årets upplaga av Stavsten har ännu fler riktigt namnstarka spelare, men under matchens första halva var det tydligt att namn i sig inte räcker – de måste spela också.

Vi som hade sett fram emot en festlig afton med sprakande spel såg ut att få lämna Södan i djup besvikelse. Det enda som sprakade var högtalarna. Kom igen kommunen, gör något åt eländet nu!

Eje Wilör sa efteråt att han sällan ger upp hoppet, men att han faktiskt gjort så vid ställningen 17–23 då hans lag i anfallet innan missat ett kanonläge.

– Jag har aldrig varit med om att Stavsten vänt ett liknande underläge, sa ordföranden glatt.

När Stavstenspelarna väl vaknade upp – och insåg att de faktiskt var vid liv – blev det en intensiv och mycket sevärd handboll. Gästerna hade lekt sig trötta och Stavsten tog premiären på kraft, uthållighet och stark kämpamoral.

Det blev en klassisk match och stämningen på läktaren var härlig.

Hur långt det här räcker för Stavsten vet vi inte.

Hur långt det här räcker för handbollen i Trelleborg vet vi inte heller.

Det vi vet är att det nya har fått en bra start. Och framför allt – det liras handboll igen.