Pingisens paradox: folklig men utan publik

"Jag är själv förundrad", säger Örjan Westberg, redaktör för tidningen Pingis som ges ut av Svenska Bord-tennisförbundet.

Örjan Westberg har varit redaktör för förbundstidningen sedan 1985. Han har följt sporten ingående under flera decennier och slår direkt fast att "så illa ställt som många tror är det inte" med svensk bordtennis.

– Antalet licenser har ökat lite i år, och på de fem senaste åren har vi inte minskat. Det kan vara problem för vissa klubbar på sina håll men antalet spelare har inte minskat, säger Örjan Westberg som också påpekar att svenska ungdomar och juniorer gjort framsteg internationellt de senaste åren.

– Inom media är det en fixering på yppersta eliten, resten bryr man sig inte så mycket om.

I dag finns det cirka 10 500 licensierade pingisspelare i Sverige. Toppnoteringen på omkring 16 000 licenser nåddes i mitten på 80-talet. Det som förvånar är att svensk bordtennis trots alla framgångar de senaste decennierna inte lyckas locka större intresse på hemmaplan. Publiksiffrorna i elitserien är låga, med några få undantag. Sällan är det fler än 100 personer som ser en elitseriematch på herr- eller damsidan.

– Alla säger att det är en trevlig sport att se, men vi har inte lyckats att ens få våra egna spelare att gå och titta när våra bästa spelar, säger Örjan Westberg.

– Man är förundrad att man inte går dit när man spelar bordtennis själv, det går inte ihop. Här måste man rannsaka sig själv.

Vad tror du det svaga publikintresset beror på?

– Enligt min uppfattning har det varit för svaga arrangemang. Klubbarna har inte lagt manken till, man sitter och väntar på att andra ska göra något. Ofta saknas organisationen och då brister det också på väldigt enkla saker.

– Tyvärr har man inte tillräckligt många människor i klubbarna, i stället är det ett fåtal som ska sköta allt. Westberg hoppas att den från årsskiftet bildade Svenska Elitklubben, SEK, med representanter för klubbarna i elitserien herrar, elitserien damer och herrarnas superetta, ska lyfta fram sporten i rampljuset.

– Bland annat ska de jobba mot tv för att marknadsföra elitserien. Och så ska de ta fram ramar kring arrangemanget, för att få det proffsigare med presentation, speaker och så.

– Det är svårt att synas i dagens tuffa mediebrus, de stora idrotterna tar allt mer. I stället för att fler sporter kommer in är det fotboll och ishockey som visas i alla kanaler. Jörgen Persson, Jan-Ove Waldner och Mikael Apelgren har varit de största affischnamnen i svensk pingis i över 25 år. Och är det fortfarande.

Extrema talanger, som också visade extrem hängivenhet för att nå toppen.

– Ingen vet hur mycket J-O la ner på sin sport. Många tror att talangen fanns från början, men han kunde stå i timmar och träna om det var någon serve som han inte kunde ta. Som spelare tog man mer initiativ och tränade själv. Jag tror inställningen till sporten har förändrats på det sättet, så är det nog i andra idrotter också, säger Örjan Westberg.