Peter har toppkänning
Inför Europatourtävlingen hoppades Peter Hanson att inspirationen skulle hjälpa honom till ett bra resultat. Sol, lite vind och ett följe av åskådare som gick med runt de 18 hålen bidrog säkerligen till att Peter sköt 69 slag, tre under par.
Men det kunde varit än bättre.
– Dubbelbogeyn på femman (Peters 14:e hål för dagen, par fem) var den stora besvikelsen, sa en i övrigt mycket tillfreds Peter Hanson som ligger delad nia efter första dagens. Fram till dess hade han varit hur stabil som helst, och överglänst både Jesper Parnevik och Johan Edfors – två spelare som bidrog till publiktillströmningen runt bollen.
Peter gick de första nio hålen (Mastersbanans 10:e till 18:e) på tre under par. Birdie på hål 11, 12 och 16 kunde ha blivit minst lika många till under första halvan.
Söderslättsgolfaren imponerade med sin längdkänsla på inspelen och ett par av birdieputtarna var värda att gå i.
– Jag hade riktigt bra birdiechanser och frågan var bara om putten skulle i eller inte, sa Peter.
En ny birdie gav fyra under par efter elva hål, men så kom då "den stora besvikelsen".
Utslaget hamnade på fairway och Peter funderade på att försöka nå in på två slag för att få en eagleputt. – Jag hade nästan chans att nå in på två, men det var 240 meter till framkant och med bunkern som ligger kort om greenen så kan man få ett svårt tredjeslag.
Peter valde en järntvåa och bollen hamnade i ruffen till höger och med tallgrenar i vägen mot flaggan.
– Ett dåligt slag, konstaterade Peter.
På tredjeslaget sökte han flaggan, men träffade en gren. Nytt svårt läge och därefter en treputt.
Bogey på sjätte hållet följde omedelbart av en birdie.
På sista hålet, hål 9, hade Peter Hanson chans på eagle efter en formidabelt slagen spoon, men nerförsputten på knappt tre meter smet utanför. Ny birdie gav dock en fin avslutning.
– Tre under första dagen, då känns det att man är med. Fem under hade varit väldigt bra.
Peter Hanson fann inspirationen, hittade spelet och har skaffat sig ett utmärkt utgångsläge. Mycket mer än så går knappast att önska.
Martin Falkenby