Myrgrens medaljdröm blev sann

Den svenske laserseglaren försvarade sin bronsposition i måndagens medaljfinal.

Rasmus Myrgren blev så besviken efter medaljmissen i OS 2008 att han inte satte sig i laserbåten förrän ett och ett halv år senare.

– Jag är så jädra nöjd. Jag trodde på medalj redan i Peking och nu känner jag en stor lättnad, sade en storleende Myrgren.

Vägen till måndagens OS-brons var inte helt lätt. Kroatien och slutlige fyran Tonci Stipanovic misslyckades dock med sitt protestförsök efter den sista grundseglingen och medaljfinaldagens attack på landbacken gick inte heller hem.

Myrgren böjde sin mast till rätt läge utan att ha frågat en mätman först. Det påpekade kroaterna och en ny protestcirkus var i gång.

Rasmus Myrgren log desto bredare när han för andra gången i detta OS kom ut från ett juryförhör.

Han vann även den matchen.

– Noll poäng, utbrast han och slapp därmed undan poängtillägg.

Sjätteplatsen i finalracet stod fast, tredjeplatsen var säkrad med fem poäng gentemot Stipanovic.

– Det var ren formalia den här protesten. En mätman såg mig böja masten, och jag skulle ha frågat honom först. Men masten ska ju vara rak. Jag gjorde det jag skulle göra, så det blev noll poäng.

Matchen på sjön vann han också mot sin bronskonkurrent.

– Jag fick besked av mätmannen tio minuter innan, det var inte så bra. Men han sa redan då att han skulle rekommendera max en poäng. Det var bra.

– Racet var riktigt tufft. Det var riktigt upp och ner, det var nervöst, det var nerver, det innehöll allt.

Till slut var det Stipanovic som själv försatte sin medaljchans. På sista länsen pumpade han desperat för att nå i kapp Myrgren. Bara en gång per våg är det tillåtet att hjälpa till med rodret för att öka farten.

Kroaten fick gul flagg, tvingades till en så kallad 720:a, att snurra båten två varv, och Myrgren kunde ohotad segla i mål som sexa, medan Stipanovic var åtta.

Australien Tom Slingsby var överlägsen guldvinnare efter att ha manövrerat bort enda hotet Pavlos Kontides.

Ilskan drev Myrgren

– Jag var fruktansvärt förbannad på kroaten efter protesten i lördags. Men den ilskan och den aggressionen lyckades jag väl kanalisera, vilket bidrog till att jag fick dra längsta strået till slut.

– Det var det här som jag lyckades med i dag som drev mig att fortsätta efter Peking. Att uppleva en dröm som jag har haft sedan jag var liten. Jag gillar inte att ge upp mina drömmar. Jag tror det var det som tog mig ner i båten igen.

En tävlingsframtid i lasern är dock inte given.

– Nä, det tror jag inte. Dels börjar jag bli lite gammal för den nu och det är en riktigt slitsam båt. Det skulle vara gött att få göra något där man får använda knoppen lite mer och kroppen lite mindre, sade den 33-årige göteborgaren.