"Mitt i all skiten har det ändå varit rätt skoj"

Han har varit domare i 40 år. Trelleborgare som spelat handboll eller fotboll under den perioden har sannolikt "råkat ut" för honom. "Alla" känner Bert Linde.

- Det finns nog de som inte tål mig, kanske inte här i Trelleborg, men på andra ställen... Men så är det, man kan inte älskas av alla, säger domarveteranen från Trelleborg.

Han är 57 år fyllda. Till vardags arbetar han med förståndshandikappade i LSS dagliga verksamhet. Det har han gjort i 27 år, men det är som domare han är känd.

Efter fyrtio år i branschen känner han domarens vardag. Med tjafs, gnäll och skäll. Men också med glädjen att få träffa andra människor, domarkollegor, ledare och spelare i sporten han älskar.

- Mitt i all skiten har det ändå varit rätt skoj, säger han.

Några minuter före tolv på lördagen anländer Bert Linde till Söderslättshallen. Han möter upp med domarkollegan Roger Ljung från Skanör. Två matcher står på programmet, den ene med IFK:s A-pojkar, den andra med Stavstens juniorer.

Två matcher på en eftermiddag är inget tufft schema för två rutinerade rävar.

- Förr kunde man ha fyra matcher på en lördag, berättar Bert Linde.

Stämningen är lättsamunder förberedelserna i omklädningsrummet. Underfundigheterna ligger ständigt på lut. Det garvas och skämtas.

- Bäst att stänga av mobilen, så de inte ringer och man inte får någon extramatch.

Att ha glimten i ögat är viktigt, inte bara i omklädningsrummet utan framförallt på planen.

- Man ska ha ett starkt psyke och kunna vara bestämd, men samtidigt ha glimten i ögat, menar Roger Ljung.

- Man ska glimten i ögat och en jävla massa sunt förnuft. Man måste vara ödmjuk också, och kunna erkänna att man gjort fel, påpekar Bert Linde.

Båda är distriktsdomare numera. Ljung har dömt i elitserien för damer och i den näst högsta serien för herrar. Linde dömde i gamla division ett som högst.

- Ju mer rutinerad du är ju mer respekt får du på plan. Tyvärr är det mycket tuffare som yngre, säger Roger Ljung.

- Många unga domare slutar. När man dömer med någon ny stöttar jag alltid till hundratio procent, det är viktigt, säger Linde.

Efter alla år av otaliga domarinsatservet Linde var han har spelare, ledare och lag. De flesta vet också var de har Linde.

- De flesta spelare vet att är det Linde som dömer är det inte lönt att tjafsa.

I dagens första match får målvakten i OV Helsingborg en rejäl snetänding. Han protesterar mot ett domslut, får två minuter, fortsätter protestera, får två minuter till, vräker ur sig en mängd könsord och svordomar och får rött kort.

I övrigt är matchen lugn. IFK vinner komfortabelt sedan OV tvingats spela med en utespelare i mål.

- Vilken lagkänsla, åka från Helsingborg och så sätta hela laget på pottekanten genom att bete sig på det sättet, säger Bert Linde om målvaktsutbrottet.

Efter matchen kommer OV-ledarna fram och snackar.

- Jag tycker ni dömde bra, säger en av dem.

Alla ledare är inte lika ödmjuka.Linde har haft sina duster genom åren.

- Ibland har man varit fly förbannad när man lämnat hallen, men sedan skiter man i det, man klipper av det när man går från hallen.

- Men jag har aldrig blivit illa bemött av någon ledare, inte utan att jag kunnat hantera det.

Bert Linde började döma 1969. Första matchen han dömde var i gamla tennishallen i Trelleborg. Vilka som möttes minns han inte. Då såväl som nu var det ont om domare.

- Så har det alltid varit, vill man döma så kan man döma.

Varför ska man bli domare?

- Det blir inga matcher annars. Många av dem som spelat handboll klipper banden direkt, "fy fan, aldrig att jag skulle bli domare". Jag tycker det är konstigt. Får man rätt kollega är det inga problem, då kommer man in i det.

- Tänk dig själv; bli utskälld och få betalt för det!

Efter en fika i Södans cafeteria är det dags igen. Bert och Roger byter om, från röda tröjor till gula, och går sedan ut och tar sig an juniormatchen Stavsten-IFK Ystad. Efter en jämn böljande match vinner IFK Ystad med två bollar.

- En betydligt roligare match att döma, jämnare, mer fart, inga skitutvisningar, tycker Roger Ljung i omklädningsrummet efteråt.

- Nu blir det till att hem och ladda om, i kväll är det handboll på tv, tillägger han.

Linde har förstås samma planer för kvällen.

Ännu en lördagseftermiddag i Södan är till ända.

- Hade jag inte varit här hade jag varit och tittat på när pågen spelat. Har jag inget annat åker jag ut och kollar på ungdomarna.

De är matcherna med de allra yngsta spelarna som får Linde att tända till; att döma flickor 97 är till exempel det roligaste han vet.

- Jag försöker förklara för dem hela tiden när jag dömer. Det har jag faktiskt fått cred för från spelare och ledare. Det är roligt, där är det mycket spontanitet, högre upp i åldrarna är det så jävla mycket prestige.

Han såg IFK:s flicklag spela i Dalhemscupen härförleden.

- Vilken kämpainsats de gjorde, roligt att se hur de har utvecklats och att man själv varit med och lärt dem lite.

Hur länge kommer du att fortsätta som domare?

- Så länge hälsan står mig bi… Tre år till om jag får ha hälsan. Sen får man se, man vill ju hålla kontakten med sporten. Kanske blir jag lagledare så man kan sitta och skälla på domaren.

Har du aldrig funderat på att sluta tidigare?

- Jo det har hänt. Ibland har man undrat vad fan det är man håller på med. Man har haft duster med ledare och spelare i stan, men sen har man tänkt att "de ska inte få knäcka mig". Nej så min liv och jävel…

Och så brinner Bert Linde för handbollen, också det förstås en förutsättning för att hålla på i alla år.

- Det är en rolig sport. Att se ungdomshandbollen, att se kombinationerna i spelet, hur de lyckas och sedan få blåsa för mål. Då står jag och njuter.