Malmö lockar av olika skäl

Visst är det beklagligt att flera av dessa lovande utövare, och i vissa fall etablerade sådana, inte längre representerar Trelleborg. Men samtidigt är det en naturlig utveckling. IFK:s Tracey Andersson var så gott som redan "förlorad" i och med att hon sedan länge bedrivit både studier och träning i storstadsmiljön. Ida Mattsson var Trelleborgstjej i tre år och simmade hem många medaljer till TSS innan hon bestämde sig för att utvecklas vidare i annan omgivning. Sandra Steffensen valde att lämna sin moderklubb efter att hon känt bristande stöd i sin OS-satsning. Från simklubben hävdas det att varje avhopp, sex simmare på kort tid, är unikt och att det inte är resultatet av någon medveten strategi från klubbens sida. Ändå är det så att TSS har varit försiktig med sina utgifter. Träningsläger har bekostats av de aktiva själva och de har själva fått betala när det exempelvis gällt inköp av baddräkter. Istället har det satsats på duktiga ledare. Trots det var det längesedan någon aktiv lämnade klubben innan årets manfall. Samtidigt har fler och fler talanger utvecklats inom organisationen. Trycket på verksamheten har ökat; ledarna har fått fler och fler simmare att ta hand om, allt medan dessa blommat ut och då krävt mer ifrån klubben i form av stöd för att de som individer ska kunna mäta sig i den allt hårdare konkurrensen. TSS är en av Sveriges bästa simklubbar, på samtliga mästerskap, i samtliga åldrar. Men klubben verkar i en stad där resurserna inte är outtömliga och så länge som så är fallet kommer Trelleborgs Simsällskap vara något av en plantskola för klubbarna i de större städerna. Kanske kunde mer göras för att öka sponsorintäkterna? Kanske kunde mer göras för att påverka beslutsfattarna när det gäller förverkligandet av en 50-metersbassäng? Det är möjligt. Men föreningen kan inte växa sig för stor och så länge som verksamheten ger utrymme för en och annan landslagssimmare är väl det gott nog. Det måste vara bättre att få fram och utveckla talanger, även om de sedan lämnar klubben, än att hindra någon av dem från att uppleva framgång. Så kan fallet bli om för stora resurser skulle läggas på seniorsidan. Nu är det ytterst beklagligt att föreningen dränerats på tjejsidan - simmare som Ida och Sandra är ju också förebilder för de yngre - men om inte avhoppen blir en trend finns det en fortsatt ljus framtid för simningen i Trelleborg. Malmö har inte bara en dragningskraft för den enskilde idrottaren. Även TFF:s allsvenska lag riktar blickarna mot denna storstad där gräset är grönare och himlen alltid är blå. Derbymötet med Malmö FF på Vångavallen spelas preliminärt den 18 juli. Eller: derbymötet med Malmö FF den 18 juli spelas preliminärt på Vångavallen. TFF förlägger detta hemmamöte på Malmö Stadion. Anledningen är dels ekonomiska men framför allt säkerhetsmässiga. Jag förstår att klubben vill tjäna en extra hacka över 90 minuter. Summor på 1,5 till 2 miljoner kronor spekuleras det om och det är lättförtjänta pengar. Det finns exempel på andra lag som väljer bort sin hemmaarena, men i de fallen handlar det om klubbar som är verksamma i storstäder som Stockholm och Göteborg. Det finns argument som väger tyngre än att säkra elitlicensen. En är rättviseaspekten gentemot de andra lagen i allsvenskan men framför allt handlar det om respekt för spelare, sponsorer och publik. Tjusningen med elitidrott är att förutsättningarna mellan de tävlande är olika och TFF kan inte mäta sig med de stora drakarna i svensk fotboll. Inte med deras medel och definitivt inte på deras hemmaplan. Den stora småklubben måste hitta sin egen väg och den vägen utgår från Vångavallen. Priset för att överleva i allsvenskan är att spela matcherna på bortaplan - ett klart överpris. Men de största klubbarna har mest makt och därför tvingas TFF dra kortaste strået. Allsvenskan kommer bestå av några få rika klubbar, de med fina arenor och mängder av supportrar - samma utveckling som vi sett i Europa. Kvar slåss de tappra som kommer åka hiss mellan allsvenskan och superettan, lag med en publik som tvingas bort från arenorna på hemmaorten. Plötsligt känns det allsvenska avancemanget inte lika roligt längre. I superettan betyder hemmaplan just spel på hemmaplan. Åtminstone än så länge.