Jonas Bergström: Janne Andersson har tagit fotbollen till en annan nivå

En drömmatch för de flesta svenska fotbollsälskare.

Hela Sverige gläds åt landslagets framgångar och i fotbollsvärlden förundras många över blågults framfart.

Det finns en fråga som många vill ha svar på just nu. Hur kommer det att Sverige går till kvartsfinal i VM när det inte finns några stjärnor i laget?

Det är en komplex fråga som är svår att svara på.

Svaret är egentligen att det är det som gör fotbollen så underbar. Det kvittar hur bra spelare är individuellt, spelare måste fungera som en enhet – som ett lag.

Att lag med mindre plånbok och färre stjärnor vinner ligor har vi sett förr. Otaliga gånger i Sverige, men även i England då Leicester vann Premier League för två år sedan.

Men har det egentligen varit så i VM tidigare?

Tänker man tillbaka på VM-turneringar minns vi att de stora stjärnorna oftast spelat en avgörande roll. Pelé gjorde det 1962, Diego Armando Maradona 1986, Ronaldo 2002, för att nämna några exempel.

I de senaste två VM-slutspelen har det mer varit lagspelet som bidragit till VM-guld. Spaniens tiki-taka-fotboll 2010 och den tyska effektiva lagmaskinen 2014.

Men dessa VM-guld har också tagits med hjälp av att det funnits några av världens bästa spelare i lagen att tillgå.

Det Sverige håller på att göra nu är något helt annat.

Ett lag som är helt utan stjärnor har inte kunnat konkurrera om de absoluta topplatserna i VM tidigare.

När Sverige tog brons 1994 hade vi ändå spelare som tillhörde toppklubbar i Europa.

Jag vill påstå att aldrig tidigare har ett lag helt utan stjärnor nått så långt i VM som Sverige nu har gjort.

I EM för två år sedan såg vi hur lag med starkt försvar kunde konkurrera med de bästa, vilket Island var ett tydligt exempel på.

Men Sverige har tagit det en nivå till. Blågult har slagit ut Holland, Italien, Tyskland, och Schweiz, som ju ändå är rankat sexa i världen, från världens fotbollsfest. Och även besegrat Frankrike i kvalet.

Allt tack vare en organisation i spelet där varje spelare vet exakt vad de ska göra, och ett försvarsspel som få lag verkar kunna dyrka upp.

För cirka tio år sedan talade hela världen om att spela tiki-taka-fotboll efter Barcelonas och Spaniens framgångar.

Nu, efter Spaniens fiasko i VM, tycker alla det är tråkigt.

Och vi vet också att skulle Spanien ha mött Sverige i VM, så hade spanjorerna kunnat passa runt i tio timmar på Sveriges planhalva utan att göra mål.

Så är känslan i alla fall.

Sveriges framgångar visar på att den effektiva fotbollen tagit över, även på den högsta nivån.

Janne Andersson personifierar själv denna förvandling.

Jag träffade honom flertalet gånger när han tränade Halmstads BK, eftersom jag då jobbade på lokaltidningen där. Att denna ödmjuka man en dag skulle bli förbundskapten för Sverige kunde man ju inte ana då, trots att han 2004 var ytterst nära att ta Halmstads BK till ett SM-guld under sitt första år som allsvensk huvudtränare.

När jag nu ser honom bli intervjuad i tv efter en VM-match är han fortfarande lika ödmjuk som han var när jag som ensam lokalreporter pratade med honom efter en träning på Örjans vall.

Hans prestigelöshet har en stor del i Sveriges framgång.

Han får alla att jobba som ett lag, att ge hundra procent varje minut på planen.

De svenska spelarna har underkastat sig systemet. Janne Andersson har fått dem att inse att vägen till framgång är att göra allt tillsammans.

Detta har som nämnts gett många klubblag framgång tidigare. Men aldrig tidigare har det fungerat på ett landslag i denna utsträckning.

Sveriges framfart visar att lagspelet kan ge framgång även i ett VM-slutspel.

Även om det tar stopp på lördagen mot England, så har vi sett beviset på det.

Men det sjuka är att detta svenska landslag på fullaste allvar kan spela en VM-final nästa söndag.

Och gör dem det kommer hela världen att prata om att det svenska fotbollslandslaget tog fotbollen till en annan nivå sommaren 2018.

Och det kan revolutionera sporten, för det kommer att ge alla mindre fotbollsnationer hopp om att konkurrera på den allra högsta nivån.

Jag hoppas att exemplet inte slutar i kvartsfinal. Först hoppas jag att ännu en stornation får bli varse om att en ny tid är här.