"Jag väntade i sju år"
Pernilla Nilsson har en stabil och jämn säsong bakom sig. Hon har sänkt sitt personbästa på 200 meter och legat stadigt på tider strax över och strax under 24 sekunder.
Toppen nåddes bara för några veckor sedan, när hon sprang sista sträckan i det svenska stafettlaget som sensationellt gick till final vid EM i Zürich.
Men för några år sedan var 22-åringen långt från de stora arenorna.
Talangen från Trelleborg tillhörde inte de bästa i sin åldersklass i unga år.
– Även om de inte lyser upp som stjärnor nu när de är små så kan det absolut komma senare, säger Pernilla Nilsson när hon gästar Trelleborgs Allehandas sportpodd, som ett råd till kommande generation.
– Jag väntade i sju år, tillägger hon.
I unga år drogs Pernilla Nilsson med knäproblem. Lyftet kom när hon blev kvitt sina problem, kunde tåla en hårdare träning och sedermera började träna på friidrottsgymnasiet i Malmö.
Drivkraften är att se hur snabb hon kan bli.
Och längre fram drömmer hon om OS i Rio de Janerio 2016.
– Med det vi gjorde i Zürich kan i alla fall en stafettplats vara ganska rimlig. Men vi är nog åtta, tio stycken som kommer att slåss om de stafettplatserna, säger hon.
Vad gör dig till en bra sprinter?
– Att jag är envis. Går inte en träning bra så ger jag mig fan på att nästa ska göra det. Jag försöker alltid ge mig bästa.
Pernilla Nilsson springer sista sträckan i den korta stafetten i Finnkampen i dag och springer 200 meter på söndag i Helsingfors.
Lyssna på poddcasten med Pernilla Nilsson : http://blogg.trelleborgsallehanda.se/presslaktaren/2014/08/29/tas-sportpodd-avsnitt-14/
