Markus Hällje: Jag lider enormt med henne – det svider att se

Den ljuvliga septemberska sensommaren lade sin behagliga hand över Vångavallen under söndagen. Spelarna värmde upp i rikligt med solsken och trivsam temperatur.

Förväntan och tro i luften.

Efter två bättre prestationer mot Norrköping och Piteå, som ändå slutat i förlust, var det dags för en helgjuten insats över 90 minuter.

Domaren blåste igång och TFF tog mycket riktigt tag i spelet direkt. Vittsjö kom in i matchen med en form och tabellplacering som kändes åtkomlig för hemmalaget i blått. Det var nu första segern skulle komma.

Så bjuds ledningen bort igen med vad vi får kalla ett gratismål.

Edina Filekovic vinner löpduellen mot ex-TFF:aren Hanna Ekengren, men sedan är hemåtpassen för snål och den senare (vem annars? Släkten är värst) gör 0–1 i minut fyra.

När TFF spelat otroligt viktiga matcher, när de sett ut att kunna ta poäng, har de vid upprepade tillfällen givit bort mål för egen maskin. Motståndarna har inte behövt göra det fullt ut, utan fått hjälp på traven.

Man skjuter sig i foten. Det går inte med ett så utsatt tabelläge. Kanske beror det på just tabelläget.

Hemmalaget tog sig ändå i kragen och fortsatte på den inslagna vägen vad beträffar spelet mellan straffområdena. Under stundom förde man matchen.

Elina Lenir fick mycket boll i hjärtat av planen och fördelade vidare. Systrarna Persson Welin visade prov på kemi, där den yngre Thelma var kreativ med sina dribblingar längs kanten.

Första halvlek avslutas med ett oerhört tungt 0–2-mål, rent psykologiskt. Det är svårt att säga om det ska vara frispark på Viktoria Persson, innan inlägget slås från hennes position.

Ändå lyckades TFF komma ut starka från pausen, med axlarna bakåt och blicken framåt. Under en period hittade Saga Ollerstam uppspelen till antingen Elina Lenir eller offensivare spelare i fina ytor, varje gång hon fick bollen.

Systrarna Persson Welin fortsatte lira längs vänster och till slut skulle ett Viktoria Persson-inlägg från samma kant ge utdelning. Efter en krock damp bollen ner hos Hanna Persson, som kapitaliserade.

Vid 1–2 levde verkligen tillställningen. Tills den inte längre gjorde det. Efter 1–3 i minut 68 på ett inkast.

Bortatränaren Jonas Axeldal: ”Vi har svårt att få grepp om Trelleborg. Under 65-70 minuter är de det bättre laget”.

Jag håller med honom och 1–4 känns, lika mycket som det är oacceptabelt i denna kris, orättvist.

TFF visade i perioder en ryggrad av klass, trots slutresultatet, där det blir oerhört viktigt att behålla pjäser som Saga Ollerstam, Elina Lenir och Erica och Thelma Persson Welin. De kommer kunna hålla allsvensk nivå i elitettan, skulle det bli en degradering.

Vilket allt pekar mot nu.

Allra mest lider jag med Edina Filekovic. Något enormt. Athinna Persson Lundgren var för dagen borta med känning i baksida lår, och fjolårets succéduo var tillbaka.

Efter petningen fick mittbacken chansen att bevisa sig och försöka argumentera för att få tillbaka sin startplats. Och så blir det som det blir.

TFF repar sig och Filekovic gör det stabilt därefter, men jag vet att hon grämer och klandrar sig själv.

Så brutal är idrotten, det är premisserna vi ställer upp på. Självklart är jag övertygad om att lagkamraterna tar hand om henne, men det svider att se besvikelsen vid slutsignalen.

När de hade behövt – och trodde sig kunna – vinna på hemmaplan blev det i stället 1–4. Typiskt TFF av 2024.