Inget lätt beslut av Eje, men modigt

Eje Wilör överraskade hela Handbollssverige med att ta sitt Stavsten från en topposition i ettan till betydligt osäkrare mark. Bra eller dåligt? Svaret lär dröja men oavsett var det ett modigt beslut. Säkert inte lätt, men modigt och beslutet kan gynna stadens handboll.

Match efter match har jag följt Stavstens äventyr de senaste åren. Ena dagen spelas topphandboll, andra dagen är det riktigt dålig nivå, ja till och med division tvåklass. På den tredje dagen har jag oftast hittat ett nytt namn i laguppställningen, inte sällan med ett klart danskklingande namn. Eje Wilör har en märklig förmåga att hitta spelare till sitt lag, han verkar ha ett lager någonstans på andra sidan Sundet som han då och då öppnar dörren till och släpar över ännu en spelare till Söderslättshallen.

Märkligt har jag tyckt, men trots allt, gång på gång har Eje lyckats få ett slagkraftigt lag. Inte tillräckligt för att nå den riktiga toppen, men ändå – med Trelleborgsmått mätt – ett lag som håller en hög nivå inom sin sport. Men trelleborgarna har långtifrån vallfärdat till Södan. Varför ödsla tid och pengar på att se danska spelare prestera en hygglig handboll?

Heureka, ropade Eje Wilör över hela Maglarp och släppte bomben. Slut på danskimporten, nu ska de lovande Stavstensprodukterna få en ärlig chans. Visserligen i tvåan, men ändå; trelleborgarna ser hellre trelleborgare på idrottsarenorna än danskar.

Som någon sa: Se på Tif Vikings som närapå fyller ishallen.

Nu är det inte helt sant, men exemplet är ändå bra. Tif har släppt iväg spelare till Malmö Redhawks ungdomsverksamhet eller till andra klubbar i Skåne, spelare som sedan kommit tillbaka till moderklubben. Tif Vikings har därmed hittat en bra balans i laget med tyngdpunkten på egna produkter, kryddat med spelare utifrån som kompletterar där laget är svagt. Inte konstigt att Tif Vikings är Trelleborgs bästa publiklag efter TFF.

Apropå TFF. Den klubben säger sig också vilja satsa på egna produkter och ska det värvas spelare utifrån ska det handla om spelare med spetskompetens. Sett till de två engelsmän som kom i veckan så lär ovannämnda programförklaring vänta ytterligare en säsong, om TFF värvar de två britterna förstås.

Det som oroar är att de båda har haft långa skadeuppehåll och det kan ta tid innan de når en hög nivå. Fördelen är att det handlar om unga spelare som är under utveckling. Nu tror jag att både Dorian Small och Alfie Kamara måste övertyga rejält i Italien för att TFF ska värva dem, för TFF-ledningen är medvetna om att det finns unga spelare i de egna leden som snart är redo för A-lagsfotboll.

Samma sak är det i Stavsten. Fler juniorer får chansen nästa år och de som spelat i år får mer speltid. Det som är märkligt i Eje Wilörs agerande är att helomvändningen inte skett tidigare. Jag förstår inte hur han har orkat att år efter år satsa mot toppen trots begränsat med hjälp. Men nu får han och föreningen möjlighet till en nystart och visst kommer Trelleborgshandbollen på sikt att gynnas av beslutet; det är ju bättre att som 17-åring spela match efter match i division två än att spela fem minuter då och då i ettan.

Och kanske, kanske kan Stavsten på den sjunde dagen återuppstå.

Till slut handlar det om den grundläggande frågan varför man driver en idrottsförening. För utövarna? För publiken? För sin egen skull? För sponsorerna?

Eje har visat att det aldrig är för sent att ändra sig och vem vet, kanske fler föreningar runtom i landet får sig en tankeställare följer efter.

Men som en TFF-supporter sa till mig:

– Bara inte Ejes beslut ger TFF-styrelsen några idéer!