I studentstaden är allt sig likt

@02 Anfang 4 rader:Lund 1993 till 1997. Fyra år jag aldrig glömmer. Det var då jag var student i Sveriges studentstad nummer ett.

Jag lämnade familjehemmet i Göteborg för att läsa om lag och rätt. En härlig tid.

Omedelbart slogs jag av hur unga alla var. Det kryllade av tonåringar. Det kryllade av de som just lämnat tonåren. Själv kände jag mig som tonåring på nytt.

Jag bodde några hundra meter från idrottshallen, ändå – det ska erkännas – var jag aldrig på handboll.

Märkligt, kan tyckas, men det var så mycket annat att uppehålla sig med i studentstaden.

Lundakarneval, GA-baler, spex, 25-årsfester, inflyttningsfester, utflyttningsfester, boulefester i Stadsparken, champagnefrukostar. Förfester, mellanfester och efterfester.

Livet på en pinne.

Och så juridikstudierna förstås.

Prioriteringarna var annorlunda på den tiden.

När unge herr Nyberg rattade in TA-bilen på välbekanta gator var det äntligen dags. Dags för mitt första besök i den charmiga idrottshallen bredvid Stadsparken.

Lugi mot IFK Trelleborg.

1995 spelade Lundalaget SM-final. IFK spelade i division två. Bara för att ge lite perspektiv på hur fort det kan gå. Ofta utför, men i det här fallet uppåt i seriesystemet.

IFK:s resa har gått snabbt – var ju i tvåan så sent som förra våren.

Ändå trodde jag att laget kunde skrälla på onsdagskvällen. Med tre poäng av fyra möjliga fanns det hopp om att storförlusterna i inledningen hade fallit ner från axlar och huvuden.

Men så: 7– 2 på åtta minuter. 13– 5 efter 20.

Det som kunde ha blivit ett hett

derby blev i stället en avslagen tillställning. Lugi körde över ett Trelleborg som aldrig var med.

Lugis stora starka mittförsvar gjorde det svårt, ja närmast omöjligt, för trelleborgarna att komma rätt.

"Tvåmetersmännen" Robert Andersson (190 cm), Henrik Dreyer (196), Björn Nordmark (195), Johan Fohlin (197), Johan Pilfalk (196).

De var stora som Lunds domkyrkotorn och IFK-spelarna hittade aldrig luckorna i denna råstarka och välspelade defensiv.

Det hette att IFK Trelleborg skulle utnyttja kanterna, men av den taktiken syntes ingenting. I stället körde spelet fast i mitten vilket gav mängder av kontringstillfällen i baken.

Vad snabbt det gick.

Alexander Svensson, vilken lirare! 20-årigt stjärnskott från egna led. Fem mål hann han med innan han skadad tvingades utgå efter bara 20 minuter.

Lugi anses vara favorit till ännu en SM-finalplats. Av det laget visade i går kan det tipset mycket väl slå in. I så fall gör man det med sex spelare i truppen som är födda 1986 eller senare.

Därmed är allt sig likt i studentstaden. En plats för ungdom, en plats där framtiden ges en viktig grund.

Även IFK Trelleborg sätter stort hopp till kommande generation, med P90-laget i spetsen. Under tiden får de slåss med Heim, Alingsås, Drott och kanske något lag till för att undvika nedflyttning.

Jag hoppas att IFK Trelleborg drar lärdom av handbollslektionen i lärosätet.

IFK är dock inget Lugi, utan får skapa sin egen framtid – utifrån sina förutsättningar.

Juridiska fakulteten har devisen "Suum Cuique" – åt var och en sitt.

Det passar in även i idrottens värld.

2– 0 mot Spanien. 2– 1 mot Island. Full pott efter fyra EM-kvalmatcher. Svenska fotbollslandslaget är ett av världens bästa kvallag och det ser ut att bli ännu ett mästerskap under Lars Lagerbäck.

Kritiserad och hånad. Inre stridigheter. Bojkott, skador, barnafödande och magsjuka. Ändå: tre nya poäng.

Jag vet inte vad Lars Lagerbäck har, men han får ut det bästa av landslaget så fort det vankas kval. En förlust på 20 bortamatcher i EM- och VM-kval är ett enastående facit.

I slutspelen har det inte gått lika bra, men vi är ändå med på dessa fester.

I lördags fick jag ett SMS från en spansk vän direkt efter slutsignalen i lördags. "Skit! Spain sucks…", skrev hon.

Jag svarade att Spanien spelar bra fotboll, men är dåliga på att försvara. Sverige kan försvara, men är dåliga på att spela bra fotboll.

Svaret kom blixtsnabbt:

"Its better than losing…"

Så sant.