Hästlivet rena hundlivet – men Sophie älskar det

Strax efter klockan två hoppar Sophie Albertson av sin Lyster. Med ett snett leende förklarar hon för pappa Tun och mamma Lotta om intrycken ritten gett.

Lyster är fjärde hästen som Sophie tävlat med denna tävlingshelg på Trelleborgs Ryttarförening.

Helgjobb är vardag för tränaren, ryttaren och hästutbildaren med Haglösa Kungsgård som bas.

– Familjen föder upp, jag rider.

Enkelt kan tyckas, men bakom ligger mödosamt arbete.

Denna söndag, med tre hästar till start i den regionala tävlingen på Brosjödal, ringde väckarklockan kvart i fem. Hästarna släpptes ut, stallet mockades.

– Jag är tredje generationen som har hästar som liv. Men det hade inte gått om inte familjen hjälpt till. 16 hästar finns nu på gården, för många enligt Sophie som nöjt konstaterar att några är på väg att säljas.

Nya unghästar ska ridas in och få rutin av tävlingar.

Även Sophie, med mängder av tävlingar i sitt 28-åriga liv bakom sig, drar lärdom av varje tävlingshelg.

– Det här är en småtävling, en av många för att ge hästarna och även mig själv rutin. Man kan aldrig få nog med starter och tävlingar. Det är ju så att ju mer man lär sig om något, desto mer förstår man hur lite man egentligen kan.

Vad har du lärt dig den här helgen?

– Att jag blir ringrostig när jag inte tävlat på ett tag, skrattar Sophie.

– Jag har haft en liten paus nu mellan ute- och innesäsongen. Framöver blir det många tävlingar – Örestad, Sydslätten, Helsingborg… I Sophie Albertsons framtidstankar ryms en ryttarkarriär, men den kommer inte i första hand.

– Jag ser först och främst till verksamheten hemmavid, att få den att snurra och det gör den. Som ryttare siktar jag på att rida trestjärnig fälttävlan, men det krävs att man har rätt häst.

– Fälttävlan är det jag brinner för, det är det som är svårast. Nu har det blivit mer och mer banhoppning och det slutar väl med att jag blir dressyrtant i framtiden, säger hon och ler.

Många hästar och elever att utbilda innan dess. Och tävlingar förstås.

Men även en och annan semester, även om de är få.

– Jag ska åka bort i december, min först semester på fem år. Det blev Thailand. Jag ville ha något solsäkert, det var det viktiga när jag beställde. Så nu kan jag stå ut med regnet och rusket i november, säger Sophie innan hon lämnar Brosjödal efter ännu en dag på jobbet.