Hästhoppning och lata dagar för Nicole
FALSTERBO
För de flesta är det bara en dröm.
För Nicole Persson är det verklighet.
För två år sedan flyttade Nicole från Gränsgård i Grönby till tyska Borken för att jobba hos Marcus Ehning, världens bäste hoppryttare. Den här veckan är hon längre ifrån sin chef än på väldigt länge.
– Marco (Marcus Ehning) ringde och kollade hur det hade gått redan innan jag hade ridit, skrattar hon. Han är mån om att det går bra för mig.
Det är en avslappnad 21-åring som möter upp TA efter torsdagens inledande kval till sjuårschampionatet. Fyra fel innebär att Nicole Persson måste rida snabbt under fredagskvällens kval för att ha en chans i finalen på söndag.
Men sjuårschampionatet betyder inte allt denna vecka. Startfältet, med namn som Rolf-Göran Bengtsson och Svante Johansson, är tufft och har betydligt mer rutin än Nicole.
– De bästa är här, vi har väl inte så mycket att komma med. Men det är klart, jag rider gärna bra på söndag, säger hon samtidigt som hon klappar sin vallack Courant på mulen.
Hon har tävlat med Courant i både fem- och sexårschampionatet på Falsterbo tidigare. Någon brådska med honom har hon inte, först om fyra år ska han vara som bäst.
Hon hälsar på folk lite titt som tätt när hon går genom folkmassan bakom stora hoppbanan. Hon har längtat efter detta.
– Det jag saknar mest i Tyskland är kompisarna, här får jag alltid en chans att träffa dem.
Har du förändrats något sedan du bytte Anderslöv mot Borken?
– Jag har utvecklats, som person och som ryttare. Helt enkelt fått lära mig att ta hand om mig själv. Man behöver komma utomlands om man vill komma någonstans, det är bara att titta på alla andra som har gjort det.
Nicole talar tämligen felfri tyska.
– Ich musste erst interview gegen, säger hon när hon hjärtligt slår till en gammal stallkompis från Borken i ryggen.
Innan hon flyttade kunde hon inte ett ord tyska.
– Alla måste kunna tala tyska för att få jobba hos Marco, och tyskarna blir trevligare om du talar språket.
En person som trivs med tillvaron brukar inte vilja förändra något. Och Nicole, som dagligen rider Marcus Ehnings ögonsten Sandro Boy, längtar inte hem till Sverige. Även om det finns baksidor med ett ”drömjobb”.
– Jag vill jättegärna hålla på med detta ett tag framöver, det är ju ett proffsstall. Men vi är tre fyra anställda som bor med Marcos mamma i ett hus på gården och i huset bredvid bor Marcos fem syskon. Man är ju inte ensam en sekund. Men vi har kul och festar tillsammans också – och man har ju alltid sitt eget rum.
Du går upp senast klockan sju, jobbar sju dagar i veckan och får en blygsam lön. Är det värt det?
– Ja, det är det. Tyskland är ett hästland och jag jobbar i ett proffsstall med en ryttare som är väldigt jordnära och väldigt, väldigt snäll. Jag försöker lära mig så mycket som möjligt av honom.
Det framtida målet är att rida i hopplandslaget och att ha en egen tävlings- och försäljningsverksamhet hemma på familjegården Gränsgård. Men först ska Nicole Persson avsluta äventyret i Tyskland. Ett äventyr som ser ut att fortsätta ett tag till.