Handbollspubliken är tillbaka!

@02 Anfang 4 rader:IFK mot Ystads IF i en toppkamp i söderettan. Då kom handbollspubliken tillbaka till Södan! Det var fest, dramatik och ett antiklimax.

IFK föll trots ledning.

IFK föll på sura danska miner och coachens misstag.

Därmed får firandet av den allsvenska platsen vänta.

Lars Åberg har valt att satsa på danskt handbollskunnande i jakten på en elitplats. Det räckte mer än väl i fjor, men inför den här säsongen fanns det ändå flera frågetecken.

Lars Felskov hade problem med höften.

Ken Berkowitz var oprövad på svensk mark och på denna nivå och bakom honom fanns än mer oprövade Andreas Göransson.

IFK:s stora styrka var centralt i banan, kantspelet prioriterades bort i strävan efter tungt artilleri i mitten.

Ändå står det klart att Åberg har hittat rätt. Den danska modellen med lösningar ad hoc, och inte det statiska svenska spelet med väl inövade – och därmed lättlästa – varianter, har burit frukt.

Berkowitz håller måttet, det visade han i går. Det var svettiga räddningar och precisa långpass. Levereringen fram till Felskovs 8– 4 var magnifik. Passningen satt "på läppen"och storpubliken – 928 åskådare – häpnade.

Vem trodde då att det skulle bli YIF som skulle dra det längsta strået. Inte jag!

Jag anlände till Södan ett par minuter före avkast. Trängseln var enorm. Visst var det många från handbollstokiga Ystad. Men merparten var trelleborgare och de såg till att stämningen var på topp. 5– 2 till IFK var rena rama drömöppningen.

Så också 8– 4. Och 16– 11 i paus.

Berkowitz storspel i målet och Felskovs storhet och pondus. Marcus Sjöstrands fräckhet. Zlatan– Kims oräddhet.

Det fanns mycket att hylla.

Österlenare klagade på att YIF "alltid" gör så här – spelar glimrande i säsongsupptakten för att sedan tappa. Kräftgången hade redan inletts, ansågs det, och matchen var körd.

Tyvärr kom hyllningskören in för tidigt och dysterkvistarna från Ystad blev till ysterkvistar.

Den virvlande konstruktiviteten var som bortblåst. YIF kunde läsa offensiven och när inte IFK lyckas i mitten så lyckas de inte alls.

John Kristensen var den ende som hotade i andra halvleken. HP Motzfeldt var en av många som slarvade alldeles för mycket och ett rörligt IFK-spel blev orörligt. Felskov försvann totalt ur matchen – de enda gångerna han syntes var när han gnällde på domslut.

Felskov kan vara lika mycket general på planen och nyttig för IFK, som han kan vara en gnällig förlorare och belastning för laget.

När IFK inte hittade in med de rätta passen till Felskov degraderades generalen undan för undan. Inte ett enda mål efter paus och på slutet kunde han inte sluta tjura, gnällde till sig en utvisning och med det försvann sista chansen till IFK-poäng.

Ove Hansen borde ha sett tendenserna:

att HP inte hade någon lyckad dag,

att Felskov tjurade igen,

att matchen höll på att vända.

Ingenting hände och nu får vi vänta tills på söndag innan vi kan fira den allsvenska platsen.

Jag tror och hoppas att det ska gå vägen. Det är till och med troligt att IFK spelar i elitserien nästa säsong, om inte genom att bli bland de två bästa i allsvenskan så genom kval. Vansinnigt roligt i så fall.

Det lär bli en högst angenäm resa mot elitserien och hatten av för denna IFK-upplaga. I går var det riktigt roligt med handboll igen, och även om det inte blev seger så segrade handbollen. Publiken har all anledning att komma tillbaka.

Efter ett antal negativa artiklar om TFF är det roligt att se något positivt. Michael Mensah låter som en intelligent värvning och om rapporterna håller vad de lovar så kan publiken få en ny favorit. MM får gärna stå för Mera Mål.

Jag kommer ändå sakna både Ivo Skiljo och Richard Richardsson. Det tror jag fler gör.