Handbollsproffs har hittat hem

Många handbollsfreak på Söderslätt höll nog andan i 2x30 minuter söndag den 12 augusti i år. Underdogen Sverige mot världsdominanten Frankrike i OS-final. Och med på plan som mittsexa Trelleborgspågen Andreas Nilsson, som just skolats in i det svenska landslaget via EM-slutspelet i Serbien tidigare på året.

– OS-finalen är så klart det jag minns bäst av året, men även att få vinna kvarten mot Danmark och semin mot Ungern. De matcherna var coola att spela, säger Andreas Nilsson.

Tysklandsproffset är på hembesök några dagar. Redan den 2 januari är det samling med landslaget igen för matcher mot Tyskland två gånger och Island. Därefter spelas Sverige en fyrnationsturnering med Tjeckien, Österrike och Norge, men då med många a-landslagsdebutanter och alltså utan Andreas Nilsson. Kanske ett välbehövligt break efter ett omtumlande år.

– Nej, det vet jag inte. Jag älskar att spela handboll och det är extra roligt med landslaget. Men visst är det skönt med semester, det tycker väl alla.

I början av året blev det klart med proffskontrakt med Hamburg. En spikrak karriär för 22-åringen - från Trelleborg via Skövde till spel i Europas bästa liga – men också en omställning.

– Jag trivs mycket bra. Jag och min sambo har ett radhus lite i utkanten av Hamburg. Just nu pluggar Ingela tyska, vi kör runt en hel del för att lära känna stan, men mycket fokus ligger på handbollen.

Veckoschemat är kompakt. Två matcher, annars träning eller videogenomgångar av motståndarna. Det blir inte så mycket tid över till annat.

– Jag har varit och kollat på St Pauli i fotboll. Det var häftigt tryck. De har fanatiska fans som står barkroppade i tio minusgrader och skriker hela matchen även om laget ligger under. Jag vill hinna med och se HSV också.

Tryck på läktaren är det också när Andreas spelar med sitt HSV Handball också.

– När vi spelar har vi 7 000-8 000 i publik. Mot storlag som Kiel nästan 14 000. Vi har bra och högljudda fans, ett enormt tryck jämfört med Sverige, även om jag har hört att det blivit riktigt bra liv i Kristianstad. Men här är det mer fest – öl, korv och sång.

HSV ligger sexa i ligan, nio poäng efter Rhein–Neckar Löwen och sju poäng efter Kiel.

– Vi gick på en del onödiga plumpar i början, men nu har vi alla fall fyra raka segrar, men tyvärr tror jag inte topplagen tappar sitt försprång på en halv säsong. Vi satsar nu istället på den tyska pokalturneringen och Champions League.

Under sitt första proffsår har Andreas Nilsson bänkats en hel del, något han förvisso räknat med. Konkurrensen som mittsexan med kroaten Igor Vori är naturligtvis knallhård och laget i övrigt vimlar av världsstjärnor av olika nationaliteter. Tyskarna Torsten Jansen och Pascal Hens, Domagoj Duvnak från Kroatien, dansken Hans Lindberg kryddat med svenska landslagsspelarna Dan Beutler, Fredrik Petersen och Oscar Carlén är naturligtvis mumma för handbollsälskarna.

– Jag vet att jag ska vara med och se och lära de första två åren, men jag är nöjd med vad jag presterat hittills. De sista matcherna har jag spelat 30 minuter per match, men jag vill spela mer, säger Andreas Nilsson bestämt.

Vad har du utvecklat som proffs?

– Jag har blivit tuffare. Mesar du dig åker du på stryk direkt, det lär man sig fort. Försvarsspelet börjar också bli bättre och bättre.

Fast Andreas Nilsson styrka är ännu anfallsspelet. På något sätt lyckas han fånga bollarna i de mest trängda lägena.

– Det gäller att vara reaktionssnabb och träna. Jag har bland annat tränat med mindre bollar. Jag nöter även detaljer, som att spärrarna ska tajmas bättre.

EM i Serbien i januari var Andreas Nilssons första stora mästerskap.

– Det var ju kul för mig, men mindre kul för laget. Vi var absolut inte nöjda med att åka ut i mellanrundan. Jag kom ju då direkt från elitserien och fick känna på tempot och styrkan och det var bra inför OS.

OS, ja, som började med ett lyckat kval redan i april mot Brasilien, Makedonien och Ungern för att fortsätta ett par härliga veckor i juli och augusti i London.

– När vi gick in till finalen så tänkte jag bara på att det var match, man fattade inte riktigt på vad det var för match. Och när vi förlorat kändes det surt, det skiljde ju bara ett mål mellan oss. Man grämde sig, frågade sig varför man inte gjort si eller så. Fast nu i efterhand är jag jättenöjd, det är inte alla som vunnit OS-silver.

En viktig titel fick han dock hem sig från OS. Andreas Nilsson blev faktiskt mästare på 110 meter häck.

– Ja, med Playstation 3. Det var viktigt. Sofia Arvidsson ledde ett tag, men sedan tog jag rekordet, säger Andreas Nilsson med viss njutning.

– Man är som instängd i en bubbla i OS-byn, men där fanns ett aktivitetscenter där vi hade mycket kul. Bland annat mötte jag en annan trelleborgare, skytten Stefan Nilsson, i pingis. Men när Jörgen Persson kom och spelade med oss var vi chanslösa.

Under ledigheten i Trelleborg gäller det att ladda batterierna och umgås med vänner och familjen.

– Får jag tid skulle jag vilja göra någon tatuering till, jag gillar dem, säger han och visar en muskulös överarm där det bland annat står ”Hemmakär”.

Vad förväntar du dig av 2013?

– Det är klubblaget som gäller eftersom vi inte har något mästerskap med landslaget. Och i sommar skulle jag vilja åka till Staterna – New York, Las Vegas, Los Angeles, det har jag alltid velat göra.