Guld–Tracey slog till i sista

– Det känns riktigt bra, säger Andersson efter tävlingen.

Kastet som mätte 63,75 tog henne från en femteplats till en guldsits och med tre kastare kvar väntade några nervösa minuter.

– Jag visste att det var en som skulle kunna kasta långt. Men ganska så säker var jag nog ändå.

Fram till guldkastet var det inte mycket som gladde.

– Det stämde egentligen inte så bra. Det var väl okej kast, men släggan gick i nätet, berättar hon. Problemet var detsamma som tidigare under säsongen.

– När jag tar i så gör jag det med hela kroppen. Jag blir rädd att trycka i allt i slutet.

Och trots guldet hade tävlingen kunnat ha slutat redan i kvalet. Första kastet blev ogiltigt och en oro spred sig i kroppen.

– Då började jag bli nervös. Jag började tänka, vilket man naturligtvis inte ska. "Om jag missar nästa så har jag bara en chans kvar."

Men Tracey drog iväg släggan 55,47 meter och tog sig till final som sjunde tjej.

Även finalkastningen innehöll tre icke-godkända kast för IFK Trelleborgs släggkasterska, och det var inte med någon behaglig känsla hon stegade in i ringen för sista gången.

– Det kändes inte så bra. Men jag tänkte på att försöka göra det tekniska rätt och hålla mig lugn.

Och det gjorde hon. Ända fram till resultatet offentliggjordes.

– Jag såg inte att det var så långt, men så ropade de ut 63,75. Det var härligt. I och med söndagens seger säkrade Tracey sitt andra SM-guld utomhus. Att jämföra de båda är svårt.

– De är bra på olika sätt. Första är ju speciellt, men den här gången har jag haft det så jobbigt under säsongen så det känns skönt att visa för mig själv, och andra som inte trott på mig, att jag kan.

Firandet ska ske med omsorg.

– Det gäller att passa på att vara glad när det går. Det var länge sedan, avslutar Tracey och skrattar.