Gipsad och i full träning – utan boll
Trelleborg.
För sex veckor sedan bröt Michael Andersson sitt vänstra ben på två ställen. Han har gått gipsad sedan dess och det kommer dröja ytterligare fem veckor innan gipset åker av. Något som dock inte hindrar honom från att hålla igång.
– Nu kan jag röra lite på knäet så jag kan cykla med kryckorna i handen och så tränar jag på gym, säger Stavstensmålvakten.
Olyckan var framme under en match i Åhus Beachhandboll. Tränaren Kim Rasmussen hade gärna sett att spelarna stod över sådana arrangemang. Men Michael Andersson ångrar inte att han klev ut på sandplanen den 17 juli.
– Det hade kunnat hända när som helst så jag hade ingen anledning att säga nej då.
Trots skadan har Michael varit Stavsten trogen. Han har varit på plats på i stort sett samtliga träningar sedan benbrottet och även följt matcherna från läktaren.
– I början var det jobbigt att titta på men nu är det inte så farligt, jag vill ändå vara här. Jag är ju ändå en del av laget fortfarande. Man att titta på varje träning kan bli jobbigt till slut.
Vad tycker du om nya Stavsten?
– Jag tror det blir bra, under tiden jag varit i klubben så har vi aldrig tränat så mycket. Så det ska kunna gå bra i serien.
Hur tror du killarna reagerar på den ökade träningsdosen?
– Jag tror att alla har accepterat det, det hade varit värre förra året när det var fler äldre i laget.
Michael Andersson har för vana att motionscykla under träningarna. Han kör också mycket armstyrka och en del träning med sitt friska ben. När TA-sporten är på plats sitter Michael på läktaren. Han behövde en lugn dag efter tidigare dagars hårdträning.
I stunder som dessa erkänner han att det till och med kan vara lite skönt att sitta vid sidan om.
– Ja faktiskt, det är många som gnällt över att de är rejält trötta och då kan jag säga till dem att springa lite till!
Helst av allt är det dock på planen Michael Andersson vill stå. Och om allt går som det ska kan Stavsten hoppas få tillbaka sin förstemålvakt lagom till jul. Att Michael Andersson skulle hittat en annan hobby tills dess är det nämligen inte tal om.
– Nej ingen risk att jag tappar handbollen. Jag ska tillbaka och jag vet ju vad jag har att se fram emot.
