Erma Duratovic ska hitta flytet efter prövningarnas år

17-åringen från Trelleborg sitter på läktaren i badhuset och berättar om prövningarnas år 2022. Efter de snabba tidernas och de personliga rekordens år, 2021, har höstens framfart i bassängen hämmats av en överansträngd fotled.

Skadan gjorde sig påmind redan under våren och blev värre under hösten, när Erma till slut hade för ont för att simma. Hon tränade ändå så gott hon kunde, främst med armarna, och strök sig högst motvilligt från tävlingar hon anmält sig till.

– Jag ville ändå tävla, jag är sådan. Min fysioterapeut tyckte jag skulle vila, mina föräldrar också. Jag tänkte väl att det blir inte bättre om jag sitter hemma, då blir jag ju inte bättre på att simma, förklarar hon.

Hon fick hjälp med sin skada på Kulan i Malmö. Hon började med att vila, sedan har träningen stegvis trappats upp. Erma berättar att hon är frisk nu, men att hon fortfarande är försiktig med att träna med fenorna.

– Min fysioterapeut tänker att skadan har mycket med fenorna att göra. De är tunga, och mina fotleder är överrörliga, de viker sig för mycket.

Skadan är den första hon råkat ut för i den simkarriär som inleddes som nioåring och som i dag upptar så stor del av hennes liv.

– När man inte har varit skadad innan blir man lite ställd, mentalt också. Man vet inte hur man ska hantera det, och så får man så mycket tips från olika håll. Man vet inte helt hur man ska göra.

Vad har du lärt dig av den här perioden?

– Fast man har en sämre period med motgångar så kan man ändå hålla en ganska bra nivå. Man ska inte ge upp av en motgång, alla har motgångar. Hur man hanterar motgången är det som avgör.

Erma Duratovic spelade tennis, precis som sin elva år äldre storebror. Hon höll också på med balett och gymnastik. Simningen kom in i bilden senare, efter att familjen varit på semester i Kroatien.

– Mamma tyckte att jag simmade fint och jag har alltid tyckt om vatten. Så hon skrev in mig i simningen, frågade om jag inte ville testa.

Erma avancerade snabbt i träningsgrupperna och nådde framgång tidigt. Hon lade tennisracketen på hyllan, men fortsatte flera år till med baletten. Den kroppskontroll och den rörlighet hon fick med sig där har gett henne en fördel i simbassängen, det är Erma Duratovic övertygad om.

– Jag lärde mig snabbt och utvecklades snabbt. Då får man det ruset i kroppen, man är duktig. Jag tror att det är därför jag fortsatte simma. Om man känner sig duktig och ser att man utvecklas, då vill man ju se vart man kommer, säger Erma Duratovic.

Ett minne hon burit med sig är Sum-sim i Norrköping 2019, då hon nådde sin första Sum-sim-final, simningens motsvarighet till ungdoms-SM, inför en stor trupp med Trelleborgssimmare på plats.

– Jag simmar inte bara för att jag ska tävla, jag simmar också för mina simkompisar, mina vänner, alla man har runt omkring sig, säger Erma Duratovic och lyfter fram gemenskapen i träningsgrupper och i olika simsammanhang.

I ett späckat schema med träningar och studier är hon också tränare åt yngre simmare i Trelleborg Sim tre gånger i veckan.

– Jag tänker mer på tekniken nu, för jag ser vad andra gör för fel. Jag har fått ett bättre öga att se de fel jag gör. Ibland hjälper jag dem i min egen grupp med tips, man ska ju hjälpa varandra. Jag gillar att se andra utvecklas, säger hon.

Klockan 06.40 på morgonen tar hon tåget för att hinna till morgonträningen i Malmö, där hon senare sätter sig i skolbänken på Malmö idrottsgymnasium. Det är träning varje dag, vissa dagar ett pass, andra dagar tre pass.

Söndagen är den enda träningsfria dagen i veckan. Då brukar hon köra styrketräning på eget bevåg.

Struktur och planering gäller för att få ihop vardagen.

– Det är ju ett annorlunda liv. Varför lägger jag så mycket tid på att simma snabbare? Det låter ju konstigt för vissa, säger hon.

– Klart att man myglar ibland, och ibland missar man ett pass. Men jag är ändå bra på att köra mina meter och mina pass. Och att göra passet ordentligt.

Erma Duratovic vill se vart simningen tar henne, och hur långt den tar henne. Hon gestikulerar med händerna och förklarar att det gäller att ha kortsiktiga mål för att nå de långsiktiga målen.

– Man kan inte säga att jag ska simma OS, du måste veta hur du ska ta dig dit först.

Har du tänkt på att simma OS?

– Ja… 2028, det är om fem och ett halvt år. Mycket kan hända på fem och ett halvt år. Om jag kollar hur min karriär har sett ut… På ett år, 2021, förbättrade jag mig mycket. Jag tror på det, att jag kan nå dit.

Att gå på college i USA är en framtidsdröm som ligger närmre i tiden, för att kunna kombinera elitsatsning med studier så bra som möjligt. Erma berättar att hon redan har tagit kontakt med skolor.

Några simidoler har hon inte. Hon säger att hon vill bli så bra som möjligt utan att fokusera för mycket på någon annan, men när hon tittar på VM eller andra stora tävlingar så tittar hon förstås på hur de bästa i världen gör.

Den tidigare simmaren Michael Phelps är en förebild, den amerikanske superstjärnan som bland annat tog åtta OS-guld av åtta möjliga i Peking 2008.

– Träningsmässigt skulle jag säga Michael Phelps är en förebild, så klart. Han gick tre år utan att missa ett enda pass, berättar Erma Duratovic, som också inspireras av Zlatan Ibrahimovic.

– Jag tycker om hans mentalitet. Han är väldigt fokuserad, bryr sig bara om fotboll. Jag tycker det är kul att han är som han är. Det är Michael Phelps och Zlatan – jag tycker de visar tydligt hur mycket man måste träna för att bli så bra. Och hur man måste tänka – det är där Zlatan är bra, man måste vara självsäker. Tvivlar man på sig själv blir det inte bra.

Tvivlar du på dig själv?

–Ja... Jo, nu när jag haft min skada tvivlar man. Kommer jag att orka? Kommer jag att få ont? Nu kommer jag inte att simma snabbt för nu har jag inte tränat – klart man får sådana hjärnspöken. Jag försöker lura mig själv då, tänka att jag kan det här, att jag har tränat så mycket att jag klarar det.

Mental styrka och träningsvilja – två viktiga komponenter att bära med sig när skadan är besegrad och när prövningarnas 2022 ska bli till de snabba tidernas 2023.