Det doftar guld i Malmö

Se upp, TFF! På söndag kommer allsvenskans bästa anfallspar till Vångavallen. Och då TFF förmodligen har allsvenskans sämsta försvar lär MFF knipa tre lätta derbypoäng.

Somliga av er tror kanske att jag fått solsting i aprilvärmen. TFF förlorar ju nästan aldrig mot MFF, har plusstatistik på de himmelsblå i allsvenskan.

Men till er säger jag bara: det är klasskillnad mellan lagen.

Jag hade tänkt att ta helledigt denna måndag. Tre lediga dagar i sträck, min första sammanhängande ledighet sedan snön täckte stora delar av Skåne.

Jag tog fram en golfklubba och det räckte med en provsving i lägenheten för att förstå att det kommer ta rekordlång tid innan jag kommer i någorlunda form. Ner med den i bagen igen – driving rangen får vänta.

Det blev Västra hamnen i stället. En skön promenad genom Kungsparken, bra sittplats i solen med de två kvällstidningarna som sällskap. Leeds fria fall från CL-semi till årets bottenstrid i ettan ackompanjerat av vågornas kluckande.

Där och då bestämde jag mig för att ta mig till Stadion och MFF:s hemmapremiär. Det är ändå allsvensk fotboll som spelas i min hemstad, bäst att passa på menar jag. Dessutom ett MFF som imponerat borta mot Elfsborg i första omgången och som på söndag ska möta TFF på Vångavallen.

Jag har tippat MFF på femte plats. Gais på 13:e. TFF snäppet ovanför grönsvart.

Får jag ändra mig?

Det doftar nämligen guld i Malmö.

Efter 90 minuter mot Gais var känslan att hemmalaget kommit undan med blotta förskräckelsen. Visst, de himmelsblå – av somliga, särskilt TFF-supportrar, benämnt babyblå – var det klart bättre laget. Men det var ingen sprudlande premiär och när det bästa efteråt handlade om det fina aprilvädret, ja då förstår ni kanske.

Och det är just det som kännetecknar ett slutligt guldlag: att vinna utan att övertyga och en fast situation som avgör. En match som mycket väl kunnat sluta med delad pott blir till tre sköna poäng i jakten på gamle herr Johanssons pokal.

Till en början gick allt så lätt. Juniors vackra – men billiga – frisparksmål. Ett MFF som inledningsvis spelade ut skärrade motståndarna; det såg ut som kvadratspel på träning där ena laget var fem, det andra tre.

Men som så ofta förr: en enkel start kan bli till problem. Det går liksom för lätt och arbetet, det gamla hederliga arbetet, glöms bort.

Gais, som hade ett par riktigt farliga kontringar i första halvlek, tog över efter paus. För MFF:s del blev det allt längre avstånd mellan lagdelarna, allt längre avstånd till motståndarna och allt längre mellan målchanserna.

Hade det inte varit för Jonas Sandqvists reflexräddning med knappa kvarten kvar hade storebror i Malmö bara varit en poäng före lillebror i Trelleborg inför derbyt.

Hur kan jag då hävda att MFF tar tre lätta derbypoäng på söndag?

Framför allt handlar det om Junior och Jonatan Johansson. De kommer ha lekstuga med många försvar den här säsongen. Junior: stor och välsignad med en fantastisk vänsterfot. Jonatan Johansson: snabb och han vet alltid vad var målet är beläget.

Mot dessa två ställer TFF ett försvar som inte alls svarat upp till de högt ställda förväntningarna. Lördagens insats mot Hammarby är oroväckande för framtiden.

Blir det ingen bättring – och då menar jag en rejäl uppryckning – kan det bära åt pipsvängen. I kampen om att inte sluta sist har BP redan ett försprång på tre poäng. Så värst många andra räddningsplankor finns det inte.

Förmodligen är Gais bättre än vad jag och många andra förutsagt.

Upp till bevis nu för Mike Mensah, Erik Sundin, Micke Bengtsson och alla de övriga.

MFF nästa, förmodligen blir det inte svårare än så.