Den amerikanska drömmen

My Lindskog började med ishockey redan som liten. Fyra år gammal visste hon att det var hennes grej. Mamma Elisabeth opponerade sig först. För tufft tyckte hon. Men när det på hennes storebror Kims träning syntes en tjej ute på isen under träningen gav mamma sitt okej.

Genom åren har det blivit spel bland annat med Vikings pojklag, Malmö Redhawks och spel i Amager Jets i Danmark.

– Hela tiden med killarna, de spelar riktig hockey. Jag har aldrig riktigt gillat tjejhockey, säger hon.

Men det har blivit lite både och. De tillfällen hon spelat med flick- eller damlag har My Lindskog alltid tränat extra med något pojk- eller herrlag.

För hon gillar utmaningar.

– Spelet är hårdare och går mycket fortare. Tjejer viker ner sig så lätt. Killar har en tuffare mentalitet och man måste ge järnet för att vara med. Vill man kunna mäta sig med de bästa måste man spela med killarna. För dom är ju generellt bättre, säger hon.

Listan kan göras lång på vad My Lindskogs kropp har fått stå ut med genom åren.

– Det tar på krafterna att spela med killarna och jag är inte den som viker ner mig när jag blir skadad, säger Lindskog.

Tidigt i morse lämnade hon sin pappas lägenhet i centrala Trelleborg. 03.30 gick flyget från Kastrup till hennes drömtillvaro på Finlandia University i staten Michigan och en satsning på damhockey på heltid.

– Det har hela tiden varit mitt mål. Collegehockey är jäkligt stort i USA. Det är det närmaste hockeyproffs man kan komma. Många här hemma förstår inte hur stort det är.

Det som tog henne dit var ”en jäkla vilja” och två videoinspelningar från en dammatch och en herrträning. Planen är att stanna i fyra år.

– Om bara kroppen håller.

För kravet för hennes stipendium är att hon gör bra ifrån sig i skolan men också i rinken.

De närmaste åren kommer till stor del att handla om ishockey men också ekonomistudier.

Vad vet du om Michigan?

– Inte mycket, mer än att det är kallt.

Men den amerikanska tillvaron är inte helt ny för henne. My Lindskog har provat på livet i USA tidigare. Den gången var det klubblagshockey i en liten stad utanför Boston.

Skillnaderna är många mot hur hockeytillvaron är hemma i Sverige. Hockeyn är tuffare (tacklingar är till exempel tillåtna i större utsträckning) och i USA blir det träning varje dag mot tre i veckan här hemma. I USA kommer My Lindskog ha det mesta betalt. Här hemma är det hon själv som får stå för alla kostnader.

Men största skillnaden är nog trots allt att bli tagen på allvar.

– Sist jag var över hade vi en tränare som hade tränat Washington Capitals och var med som spelare och vann OS-guld med USA 1980. Nått liknande hade aldrig hänt här hemma i Sverige.