Britt har tacklat färdigt

– Under slutspelet i höstas fick jag ont i hälarna. Sedan gick det aldrig över, berättar Britt Ahlström.

Förutom ett par säsonger i Malmö har hon varit Pingvin trogen sedan 1983 – det år då damrugbyn startade i klubben.

Höstens hälskada var följden av mångårigt springande i dubbskor på många hårda rugbyplaner.

– Det är någon form av stötdämpare i hälen som är förstörd. Och har de väl blivit förstörda så repareras de inte igen. Varje steg jag tar känns. Springer jag ett tag får jag riktigt ont efteråt.

– Tydligen är det ingen ovanlig skada bland de som spelat fotboll och rugby.

Beslutet att sluta var nödvändigt.

– Jag får ändå vara tacksam att jag har kunnat spela så många år utan att egentligen ha haft någon riktig skada.

Vad kommer du att sakna mest med rugbyn?

– Matcherna. Det är en sån kick att spela.

Bästa minnet efter alla år?

– När jag och Lisa Kaptein spelade VM, 1991 och 1994. Sen är det förstås de två SM-gulden, 1994 och 2003.

Britt Ahlström tränar fortfarande en del med tjejerna och kommer att finns med som ledare vid sidan av tränaren Rod England.

– Jag har ju licens... men nej, något spel blir det inte. Då ska det vara kris, kris, kris.

17-åriga Minna Ahlström har redan vant sig vid att inte ha morsan med på planen i damlaget.

– Ingen fara. Hon var inte med alla matcher förra året heller, och hon finns ju vid sidan av, menar Minna.

Tillsammans med Mikaela Andersson har Minna Ahlström blivit uttagen till ett landslagsläger i Växjö kommande helg.

Familjens stolta rugbytraditioner förs vidare.

Björn Gustavsson