”Bowlingen har gjort skit för sig själv”

Lilly Ohlsson har brunnit för bowlingen i decennier. Det gör hon även 2010. Med åren har sporten förändrats, inte minst förutsättningarna att utöva den.

– Det går utför med bowlingen. Den har gjort skit för sig själv, konstaterar Lilly.

Engagemanget är stort när hennes lag, T-Nabben, har match mot Cimbria i Södans bowlinghall. Som lagledare manar hon på de sina.

– Fan, utbrister Britt-Marie Nilsson efter en miss.

– Men vad var det för något, undrar Lilly.

– Ja, det undrar jag också, svarar Britt-Marie.

Säsongsinledningen har inte varit bra och tidigt är Simrishamnslaget i ledning. Trelleborgsdamerna måste skärpa sig för att förbättra sitt läge.

Är det här en vanlig seriematch i bowlingsammanhang? Ja. Och nej.

Nerverna finns där, viljan att prestera likaså – både för sig själv och sina lagkamrater.

Samtidigt handlar det om reservlagsserien. Det är första gången sedan 1957 som Trelleborgsbowlingen inte har något damlag i förbundsserierna.

I fjol fanns två lag. La Visites damlag upplöstes och Diana – en renodlad klubb för damer – lades ner efter förra säsongen.

– Det var skillnad när jag började på 1990-talet. Vi hade många damlag och man fick kämpa för att bli uttagen. Man skulle ha 300 på två serier, nu kvittar det hur dåligt man spelar, säger Bodil Källander.

Tidigare fördelades bowlingdamerna på många klubbar i stan. Idag finns ett fåtal klubbar kvar och de få utövarna är i nästan samtliga fall samlade i T-Nabben.

Tolv spelare finns i det lag som i lördags mötte Cimbria. Sjukdomar och skador gjorde att inte mindre än sju lämnade återbud. Tre herrspelare fick fylla upp.

Inte ens i reservlagsserien kan Trelleborgsbowlingen fylla ett lag.

Lilly Ohlsson kritiserar de styrande.

– Det tar för mycket tid att resa runt till Halmstad och Falkenberg och det är för långa matcher. Största problemet är att förutsättningarna förändras efter varje säsong.

Många spelare har tröttnat.

– Tolv spelare, det var vad vi hade bara i Diana förra året, säger Ann-Christine Hansen. Men de flesta gick över till Svedina i Svedala eftersom de bor där.

– Vi hade resor som tog hela dagen med Diana. Ändå lämnade vi wo bara en gång, det var när vi mötte Perstorp.

Dianas sista år slutade med en oavgjord match av säsongens 22 matcher. Resten förlorades.

T–Nabben har åtminstone hittat segermelodin. Underläget mot Cimbria vändes till vinst.

– Det är klart det är roligt att vinna. Det var därför vi kom hit i morse, säger Ulla-Britt Övermar.

– Visst vann vi, men vi skulle gjort det än bättre, tycker spelpartnern Ann-Britt Linander.

De är alla överens om en sak.

– Bowling handlar om gemenskap och kamratskap, säger Britt-Marie Nilsson. Annars hade man bara suttit hemma och glott.

– Vi gör det för att det är roligt, säger Bodil.