Bortaspelare kände sig som hemma

Hon har alltid klivit in på Pilevallen som vitsvart Pingvinspelare. Nu var hon rödsvart Gripenspelare. Och det var inte helt lätt. – Precis när matchen skulle börja tittade jag mig omkring för att se att mina medspelare var i linje. Plötsligt insåg jag att jag hade tittat på Pingvin, säger Anna med ett skratt. 33-åringen lämnade Malmö/Pingvin inför den här säsongen efter sex år i klubben. Uppdraget är att få nystartade damlaget i Helsingborg att fungera. – I det lag som var på planen i dag är det sex som har spelat rugby innan den här säsongen. Åtta hade aldrig spelat tidigare och tre gjorde sin första match från start i dag, säger Anna som bidrar med nödvändig rutin tillsammans med Erica Storckenfeldt, även hon tidigare Pingvinspelare. – Oftast har man en stomme och så kommer två eller tre nya, men vi har en liten stomme med massor av nya. Det tar tid. Många nybörjare har ju ingen aning om hur rugby går till. Gripen hade ett damlag på 1980-talet. För två år sedan började grunden till dagens lag då Anna Larsson började träna med herrlaget. I fjol startade ett sjumannalag som Anna deltog i parallellt med 15-mannaspel i Pingvin. – Tidigt i våras sa vi att nu kör vi, vi behöver matcher för att utvecklas och det har gått bra. Vi satsar på att etablera oss i svensk rugby. Det är en långvarig satsning och det kommer fler spelare hela tiden. Varje gång det stått om oss i tidningen så dyker ett par nya upp. Det är få idrotter man kan börja med efter att man fyllt 20, men i rugby funkar det. Uppdraget i Gripen skulle egentligen vara Anna Larssons enda inom rugbyn. – Jag hade bestämt att efter EM på hemmaplan skulle jag sluta i landslaget. Nu blir det en helhjärtad satsning ett år till. I och med att vi tog oss till VM vilket var en jätteskräll. Någon skräll mot hennes förra lag blev det inte i helgen. – Men det var en rolig match att spela, det var bra rugby. Vi gav aldrig upp, trots underläget och det är lagets stora styrka.