Blågula fans följde sina hjältar
Det blåste. Det var kallt. Men stugvärmen lockade inte alls de mest hårdhudade fansen som i god tid före drabbningen hade parkerat sig på uteserveringen i kanten av Stadsparken.
- Det är gemenskapen som lockar. Att sitta tillsammans med goda vänner och titta på fotboll, det är fint, sa Jonas Svensson som hade kommit tillsammans med ett helt gäng arbetskamrater från Betong o smide.
Lojaliteterna i gänget var delade. Insvept i en blåvit flagga satt Cosma Kanaris och höll en tumme för Grekland. Men när han skulle tippa slutresultatet var han diplomatisk:
- Jag tror det blir oavgjort, och för mig är det det bästa resultatet. Men må bästa laget vinna!
Cosma Kanaris verkade vara den ende som inte trodde på svensk vinst. Martin Engler var mest optimistisk och slog till med 8-0. Andra var mer nyanserade men ändå hoppfulla.
- Jag tror vi vinner. Varför? För att det är Sverige! Hemlandet! förklarade Zandra Mattsson som avnjöt tillställningen tillsammans med goda vänner.
Stämningen var på topp från början men i takt med att Sveriges spel bleknade började även missmodet sprida sig. Länge var enda källan till jubel de gula kort som delades ut till det grekiska laget.
Men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Zlatan frälste alla med sitt förlösande drömmål och jublet steg högt mot Trelleborgsskyn.