Äntligen vågade IFKjubla
IFK hade just besegrat Björnen med 37–30 (18–13). Otroliga, ofattbara, makalösa 18 raka segrar i serien!
Seriesegern säkrad!
Tillbaka i handbollseliten!
Inte konstigt att champagnen, ölen och whiskyn flödade i omklädningsrummet.
– Så skönt! Obeskrivligt! Nu ska vi ut och festa, sa Senad Alkic med ett brett leende.
– Fantastiskt att få gå upp, att det sker med min moderklubb betyder mycket, sa Marcus Sjöstrand.
Båda har spelat A-lagshandboll med IFK i fem år. Det här är sjätte säsongen i division två. Gång på gång har IFK varit favoriten som slutligen fallit.
I år höll det hela vägen. Tränaren Ove Hansen var ödmjuk när han svarade på frågan varför han lyckats för upp IFK, när de andra har lyckats.
– Jag har de spelare som är lite bättre än de som varit här innan. Jag tänker på John Kristensen och Lars Felskov som båda spelat om danska mästerskapen. Jag tänker på HP (Hans Petter Motzfeld-Kyed) som tyvärr inte har spelat så mycket på grund av sin skada men som bidrog i början. HP har spelat VM-kval runt om i världen. Det här är spelare som inte är rädda när vi spelar bortamatcher. De har gett en ro till resten av laget.
– Många spelare har vuxit under säsongen. Nu låter det som att jag bara hyllar danskarna, men tar vi en spelare som Kenneth Gundersen så värvades han som marginalspelare, men han har verkligen tagit ansvar och gör mycket rätt som kanske inte syns från läktarhåll. – Vi har spelare som Demir Alkic som kommit till varje träning men som inte fått spela så mycket. Det är klart att han vill spela men han har inte gnällt, inte blivit knäckt. Det har givit mig arbetsro, sa Ove Hansen.
Den danske tränaren har lyckats forma raden av spelare – de flesta med stark personlighet – till en fungerande enhet. Det valde han att inte säga, i stället hyllade han klubben.
– Trots att IFK inte har lyckats i sina tidigare satsningar valde man att satsa ännu en gång. Andra klubbar hade säkert inte orkat med en sådan satsning och därför ska IFK ha en eloge. Om det inte hade lyckats, trots denna satsning, då hade många skrattat åt klubben.
I dag är det ingen som skrattar åt IFK.
Martin Falkenby
