Andreas utvecklas jordnära

– Kör igenom Ugglarp och där det står ”Ved till försäljning” – där bor jag.

Svårare än så är det inte att hitta till Andreas Ohlsson och hans familj men vägen från 101:an och norrut till idyllen tog längre tid än fem kilometer normalt tar och ”Gud, vad vackert där är!” Inte kan man tro att man är i Trelleborgs kommun och landskapet är böljande som på helt andra svenska breddgrader.

– Man blir hemmablind och när det var ett reportage i TA – när Andreas fyllde 18 år i somras – med bilder tagna från huset och ut mot landskapet, sa vi alla i en mun vid frukostbordet; ”bor vi verkligen så här fint?”

I detta ljuva landskap har Andreas vuxit upp och han bor med familjen i farfars och farmors gamla lanthandel – numera dock omgjord till ett rymligt och modernt hus och med en tomt om cirka 5 000 kvadratmeter.

– Det är fem kilometer till Anderslöv och när Louise tränar med Boik måndag och onsdag – ja, då brukar jag springa dit och det brukar ta 17-18 minuter och sedan åker jag tillbaka men det händer även att jag springer både fram och tillbaka. Det har också gett mig en bra kondition och det finns nog ingen i Boik som ”tar” mig. Jag tror också att jag är den som springer allra mest i laget. Tränar vi starter vinner jag nio av tio gånger, förklarar han utan att skryta.

Andreas berättar att han tränar mycket själv och att han nu även ska börja med styrketräning och han är helt klar över den egna utvecklingen:

– Ja, det jag märker har förbättrats mycket bara det här året är rycket i steget – jag har blivit mycket snabbare. Men annars tycker jag också att jag är bra på att passa.

– ...och så är han tvåfotad, inskjuter pappa Christer.

Både Christer och mamma Helén har fullständig ”koll” på fotbollsgrabben och Helén förtydligar så här:

– Vi ser alla matcher Andreas spelar men vi ser även Louises matcher, så det blir mycket fotboll. Sedan har Andreas alltid sju-åtta stycken här från Ugglarp som är på hemmamatcherna och tittar och där farmor Birgitta och farfar Gert ingår.

– När jag är bra får jag beröm men när det inte går så bra får jag väl höra det och det är bra för utvecklingen, menar Andreas själv.

Han har ingen lagkompis kvar i Boik sedan pojklagsåldern och han tillhör de allra yngsta i dagens A-lag men han har lärt att ta för sig.

– Ja, de som är lite äldre och tyngre kan man lätt putta undan med lite extra vilja och så är det en härlig känsla när man kan springa runt den backen man har mot sig.

Harmonin och den jordnära atmosfären är påtaglig vid kaffebordet i uterummet och det pratas om bröderna Ohlssons intressen. Både Andreas och lillebror Martin sommarjobbar på golfbanan Sturup Park och 16-årige Martin har precis bytt till ny Epa-traktor. Andreas ska börja sista året på elprogrammet men någon elektriker har han inte tänkt bli.

– Nej, spika kabel é inget för mig!

Till sanningen hör, att Andreas just utvecklats oerhört mycket som fotbollsspelare bara de senaste månaderna och målet han gjorde senast mot Behar, var en riktig delikatess. När vi avslutningsvis kommer in på hans målsättning som fotbollsspelare, erkänner han följande:

– Tidigare tänkte man om oss på den här nivån – att vi blir inget som fotbollsspelare men ärligt talat; jag har börjat fundera starkt när det gäller klubbar högre upp.

TFF ligger närmast till som riktig elitklubb och även om han senast såg laget mot MFF i fjor, så vet han vad som gäller och tonen tuffas till:

– Ja, jag tror inte att deras U21-lag är omöjligt att ta en plats i!

Lasse Larsson & Co bland TFF-spioner vet nu alltså vägen till Ugglarp och till Anderslövs IP är det ännu lättare att hitta. På lördag gäller Boik–IFK Simrishamn, klockan 14.00.