Allsvensk sorti för morgonpigg TFF-profil

Han beskrivs som en varm människa med stort hjärta. Han är en bit av TFF-andan, hur stor beror på vem man frågar.

– Ber man honom om något så vet jag att det blir gjort. Han är underbar, säger marknadschefen Barbro Bengtsson.

– Han är alltid här när man kommer och han är alltid glad, säger lagets vicekapten Kristian Haynes.

Lager undrar varför det ska skrivas om honom just nu, det är först om en månad som han går i pension. Det är lätt att uppfatta honom som motsträvig, men han är en av klubbens mest populära personer. En karaktär välsignad med rapp tunga.

Sjukgymnasten Peter Andersson och ekonomiansvarige Lars Ankarberg står utanför kansliet och tar del av vårvärmen för en stund.

– Vi kan inte vara här, bland massa löst folk, hojtar Lager när jag sätter mig ner för att intervjua den blivande pensionären.

– Vi ska gå nu, säger Peter.

– Nej sån tur har vi inte, säger Lager och skrattar.

Det är torsdagmorgon strax efter halv nio och Jan Lagerborg har varit på sin arbetsplats i drygt två timmar. Han är morgonpigg och har dessutom mycket att stå i.

– Jag var här kvart i sju, så det var sovmorgon idag. Jag plockade ur tvättmaskinen det första jag gjorde; det var match för ett lag igår kväll. Sedan pumpade jag bollar och plockade fram till träningen, la fram tröjor som de ska signera som Barbro ska ha till sponsorer. Sedan åt jag frukost, ett par mackor med stark ost. Och så kom du, säger Lager.

Rutiner som snart försvinner.

– Det är klart det är vemodigt, men åldern tar ut sin rätt. Så jävla enkelt är det. Det är mycket stressigt. Sju dagar i veckan måste jag vara här. I söndags var det träning och direkt efter åkte vi mot Örebro. Vi var inte hemma förrän i tisdags och då var det träning direkt efter. Det är mycket resor, många övernattningar och det tar på en gammal kropp. Jag blir 70 nästa år.

När bestämde du dig för att det var dags att sluta nu?

– När jag fick min hustru att sluta ett år tidigare. Jag hade slutat i fjol om bara hon slutat då, men hon ville jobba ett år till. Hon är 64.

Vad ska ni göra?

– Njuta av livet. Vi har vår husvagn och vi ska ut och resa, mycket. Vi har barnbarn i Stockholm och dit ska vi en hel del. De sista tolv och ett halvt åren har det inte blivit så mycket.

Desto fler tvättar har det blivit. Det följer med jobbet som materialare, men Lager tar aldrig med sig jobbet hem.

– Vi gjorde en undersökning en gång och vi kom upp i 175 tvättar i veckan, jag och Lars Olsson (som tar över efter Lager). Det är mer än A-laget vi har att ta hand om, det är matchställ för nio lag.

Hur mycket tvättar du hemma?

– Inte ett dugg.

Men du är ju expert, du vet hur man gör ju.

– Ja här! Jag har inte lärt mig maskinen där hemma och tänker inte lära mig heller. Här går det på rutin, allt är automatiskt och allt löser sig själv. Det gäller bara att plocka in och plocka ur.

Ungdomsledaren Alex Tengryd kommer förbi och ropar innan han går in i kansliet.

– Han är en legend!

Janne Lagerborg är klädsamt blygsam.

– Jag kommer sakna allt här. Mina arbetskamrater, spelarna. Det blir vemodigt efter så lång tid, när man sett dem komma och gå. Jag hoppas spelarna kommer sakna mig, men det vet jag inte. Jag har börjat gagga med dem, men det måste man för att få ordning och reda.

Kristian Haynes och Andreas Drugge besökte Lager ute i Skateholm i veckan. Ett inslag till bloggen på trelleborgsallehanda.se väntas inom de närmsta veckorna.

– Det var jobbigt. Mycket konstiga frågor, mycket rekvisita och tramsigheter. De hade med sig pälsar när det var som varmast, 24 grader. De är inte kloka. Det är något visst med dom herrarna. Det är jättekul att se andra men nog inte så roligt att se sig själv. Jag måste in direkt och se när de lagt in det.

Han känner sig hedrad att spelarna bryr sig.

– Jag har kommit Haynes och Drugge väldigt nära. Den störste slarvern som har varit här är Jens Sloth och han kom jag också väldigt nära. Han och Pål Lundin, de kommer ut till Skateholm en gång per år.

Ingen av spelarna finns med när Lager tar ut sin favoritelva av spelare som funnits med under de senaste 13 säsongerna.

– Jag skulle kunna ta ut flera lag. Det är svårt. Tränare är det värsta. Favorittränare. Vilka har jag haft? Grimberg. Larsson. Tom och Alf. Conny. Mörk och Alf. Och han från Norrköping, Sören Krafs. Ja ge den här plantan jobbet då, Tom Prahl, säger Lager och pekar upp mot tränarrummet.

Har du något råd till Tom innan du lämnar?

– Satsa på detta laget.

Lager skrattar, men börjar skruva på sig.

– Vad många frågor du har. Så många blad är det inte i Allehanda.

Hur mår du när det går dåligt för laget?

– Jag deppar lika mycket som de andra, för det blir ingen stämning. Jag är lika sömnlös som dem. Jag har ingenting med det att göra men jag ligger där och analyserar vad som gått snett.

Det kanske blivit fel med tvätten?

– Nej, det är det inte! De har så rena och fina kläder.

Vad tror du då, reder det sig?

– Vi har legat risigt till förr och klarat ut det. Det gör vi nu också. Det hoppas jag, annars deppar jag.

Då får de resa sig efter att du har lämnat?

– Ja, säger Lager innan han förstår vinken. Vill du ha det till att de är bättre utan mig? Martin Falkenby, vilka frågor! Nu ska jag ner, spelarna kanske behöver grejor.

Vi slår följe ner till arbetsrummet. Vi pratar om profiler som varit i laget. Att han fått matchtröjor av Andreas Isaksson från hans olika proffsklubbar. Att Mats Lilienberg gav honom en tröja och skrev ”Tack för allt, Lager!”.

Ibland kan det vara problem att göra sig förstådd.

– Det är svårt när de inte kan språket, när det blir engelska. Som när jag sa till Paulino att jag ville titta på bollarna. ”I want to check your balls!” Det blev rent fel.

Han skrattar igen, men blir allvarlig när vi pratar om vilka matcher han har kvar. Gais-matchen blir hans sista i allsvenskan, sedan cupmatchen mot Hammarby och träningsmatchen mot Mjällby den 29 juni.

Därefter är det slut, även om det är svårt att släppa taget helt.

– Jag ska åka med dem till Helsingborg och Mjällby. Jag ska åka med spelarbussen de matcherna. Det har jag blivit lovad. Jag kommer finnas på matcher framöver. Jag har min plats på läktaren. Och vinner de så får jag gå ner och gratulera dem.

Kristian Haynes har svårt att tänka sig att Lager snart endast blir en gäst i omklädningsrummet.

– Det kommer säkert kännas jättekonstigt att han inte längre kommer vara med. Han betyder nog mer än man tror. Det är inte bara det att han sköter sitt jobb, han sprider glädje. Man kan snacka skit med honom och få sig ett gott garv.