Weezer "Hurley"

Vissa hävdar att Weezer, 90-talets finaste collegerockband, råkat ut för en backlash och börjat kallas avfällingar av den publik som törstat efter svåremotståndlig gitarrpop med lagom nördig humor. Andra hävdar att backlashen nu pågått så länge att den i sig råkat ut för en backlash.

Klart är i alla fall att Rivers Cuomo ännu, 16 år efter "Undone - The Sweater Song", verkar kunna skaka smittsamma powerpoplåtar ur rockärmen som andra rockare skakar mjäll ur håret. Det innebär inte att låtar som "Memories" är särskilt minnesvärda eller att de frustrationer som luftas i exempelvis "Ruling Me" känns angelägna.

Här kollaborerar Cuomo med en rad andra låtskrivare, från No Doubt till Ryan Adams, och får till en handfull små juveler: växande balladen "Unspoken", förälskade "Hang On", vemodiga "Run Away."

Resten följer i stort sett den väg Weezer travat över åtta album: en berg- och dalbana från toppar av vinterdagsklar melodisk självklarhet till dalar av studentfestkorkade missar.

Som bonus på De Luxe-versionen hittas bland annat Coldplays "Viva la vida". Varför? Av samma anledning som plattan döptes efter "Lost"-karaktären Hurley, antar jag: Det var kul just då.