The Eagles: Long Road Out of Eden

Jag brukade avsky Eagles. För deras mjäkigt medhårsstrykande och countryfärgade FM-rock. Men man mognar, man hittar nya vägar in i musiken, man... ja ja, okej då, man blir äldre. Och inser att "kompetent" inte nödvändigtvis betyder "tråkigt". Och att det går att vara relationslodande, till och med samhällskritisk, på ett lågmält sätt.

Nyheter • Publicerad 30 oktober 2007

Örngubbarna Timothy Schmidt, Don Henley, Glen Frey och Joe Walsh på en bild från 2001. BILD: Ivan Sekretarev / ScanpixFoto:

Det är 28 år sedan Eagles sist släppte en platta med bara nytt material. Numera en kvartett, men ännu med ärrade låtskrivare som Don Henley och Glenn Frey i boet, har örnarna samlat 20 låtar dominerade av eftertänksam melankoli.

Första halvan "lämnar Eden" genom brustna kärleksrelationer, den andra, som blickar mer utåt och ser ett försvinnande paradis, drabbar mer. Tio minuter långa titellåten Long Road Out of Eden,där mallen känns igen frånHotel California,riktar fingret mot det amerikanska imperiebygget. Frail Grasp on The Big Picturekonstaterar att amerikaner litar till Gud – "unless there&apos;s money or sex involved".

Annons

"Common sense is going out of style" heter det i Business As Usual.Och det är inte bara vanligt, välsjunget gubbagnäll, när bandet också manar att det inte är för sent än. Romantiska bagateller och mexikanska trumpeter tänkta att lätta upp drar dock ner helheten för ett album som kunde blivit en monumental anklagelse över vår tids hycklerier och cynism.

Lars Thulin

SAXO

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons