Svart Och Vitt Och Allt Däremellan

Sedan Snook gick skilda vägar är Adams-Ray också designer i första hand och musiker i andra, vilket inte minst avslöjas av det ambitiösa albumomslaget. Problemet är att hiphopbrodern Oskar Linnros hann först även med kroppsmålningskonceptet.

Likheterna slutar emellertid inte där, men skiljelinjerna blir kraftigare. Glappet större.

"Svart Och Vitt Och Allt Däremellan" låter visserligen aningen mindre polerad än Linnros "Vilja bli", men också lite tråkigare, lite töntigare, och lite barnsligare. Det sistnämnda gäller när man väl lyckas urskilja textraderna, som Adams-Ray tenderar att mumla fram på ett sätt som tyvärr inte alls känns speciellt Jocke Berg.

Själva soundet ligger lite närmare Snook, och mycket närmare Jumper. Propert producerad och ganska intetsägande svennepop som, om man inte lyssnar för noga, fungerar alldeles utmärkt som bakgrundsbrus i en lagomcreddig klädbutik. Säg Carlings.