Sarah Brightman: A Winter Symphony

Det finns konstnärer som försöker och misslyckas. Det finns de som mot bättre vetande prövar och gör dunderkalkoner. Det finns de som är så dåliga att de blir bra. Och så finns Sarah Brightman.

Nyheter • Publicerad 9 december 2008

När nu denna ultranasala vässopran, som gått från att i unga år ha sjungit som den dansös hon är till att på ålderns höst bli ett gott argument för ett lagstadgat yrkesförbud för vissa överåriga sångare, gjort en julskiva är resultatet så sublimt gräsligt att det knappast torde finnas ett språk vars invektivsamling omfattar ett tillmäle som är den värdigt. Arme Johann Sebastian Bach, till exempel, måste rotera i sin grav åt Brightmans Jesu Joy of Man&apos;s Desire, för att inte tala om stackars Charles Gounod, vars Ave Mariainte var värd ett öde som detta – därtill med fler tonartshöjningar än en hel melodifestival.

Fredrik Fischer

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons