Opeth: Heritage

All respekt till Opeth. Tio plattor in i karriären och de förmår fortfarande överraska. Det kräver en del stål i blodet för att hänga av sig metaljackorna, ge growlandet kompledigt och släppa en platta som ”Heritage”.

Nyheter • Publicerad 21 september 2011

Foto:

Titeln säger mycket. ”Heritage” handlar om arv, att följa rifftrådarna bakåt genom vinylhögarna, att hedra dem som gått före och skapa något eget ur kärleksförklaringen. På ”Heritage” är kärnan inte ens hård metal långre, bandledaren och notoriske skivsamlaren Mikael Åkerfeldt har bläddrat sitt Opeth djupare ner i lp-backarna än så.

2011 står Opeth till midjan i ett varmt, jordigt och rökdimmigt ljudlandskap från förr, när nyfikna, progressiva band som Atomic Rooster, King Crimson och Gentle Giant bröt ny mark i hårdrockens gränsland. Mumma för skivnördar, förstås.

Annons

Men ”Heritage” är mer än arkeologi. Det är också en smått trolsk väv av låtar, melodier, idéer och stämningar som drar en allt djupare in och lockar en tillbaka för mer.

”I feel the dark”, som öppnas med en vacker spansk gitarr medan de olycksbådande skuggorna sakta växer sig allt högre, är utsökt. Den instrumentala ”Marrow of the earth” är också väldigt fin. ”Folklore”, som sväller från mjukt jazzig folkton till hård ritt och feta, flygande tv-spels-

gitarrer, är en annan favorit. Det finns fler, jag hittar nya dörrar in vid varje lyssning.

Slutsats? Opeth rör sig framåt även när de rör sig bakåt. Imponerande.

INTERNAL INTERNAL

Emil Sandgren

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons