Melissa Horn: Innan jag kände dig
Och visst är det samma visa om igen. Om ni ursäktar ordvitsen. Melissa Horn fortsätter att bjuda spröd och försiktigt arrangerad vispop. Utsvävningarna är inte många eller anmärkningsvärda i år heller, men kompositionerna har blivit aningen fylligare. Stråkarna är mer närvarande, och en förhållandevis storvulen låt som "Nåt annat än det här" doftar inte så lite av Patrick Wolf.
Texterna berättar samma vardagsbetraktande historier som alltid. Däremot kan jag sakna Stockholmsskildringarna, som haft en självklar plats på de två första albumen, och som matchar hennes tillbakalutade accent så väl.
Så långt allt väl, men nu måste hon sänka utgivningstempot för att inte tjata ut sig själv. Jag älskar Melissa Horn, men jag hoppas att jag slipper se hennes ansikte på skivbutikernas nyhetshyllor på ett tag. För hennes skull.