Jonas Hellborg’s Art Metal: Vyakhyan-Kar
Hur snabbt de än spelar - och då menar jag snabbbbbbbt! - så spelas det matematiskt tajt. Samtidigt som det obegripligt nog låter spontant.
Tungt, tufft, hårt. Ett snabbt, kort riff. En plötslig paus. Ett snabbt, kort riff igen. Elbas och elgitarr duellerar, bägge blir soloinstrument. Mellan dem finns klaviaturljuden, som både fyller ut och utmanar. Trummorna slår lika exakt som alltid när Hammerfall-Johansson spelar. Som en genomgående del av ljudbilden hörs dessutom ett rytmiskt tjattrande ljud, typ en metallisk fågel som hickar. Det är instrumentet kanjeera, en indisk ramtrumma eller tamburin, som vi lite nonchalant brukar säga i Sverige.
Art Metal är ett perfekt namn. Fast musiken kunde också kallas indisk hårdrock. Albumet ''Vyakhyan-Kar", som lär betyda historieberättare, blir ett möte mellan västerländsk heavy metal och sydindiska, för oss högst ovanliga och märkliga rytmer. Ibland sänks tempot och en indisk melodislinga smyger in.