Hammerfall: No sacrifice, no victory

För ett par år sedan berättade Hammerfalls grundare Oscar Dronjak att bandet gillar att titta på Magnus och Brasse när nätterna i turnébussen blir långa. Om det är heavy metal eller bara heavy mental är kanske upp till betraktaren.

Nyheter • Publicerad 24 februari 2009

Hammerfall. Bild: ScanpixFoto:

Men att Hammerfall skulle vara ofarliga? Nänä, skulle inte tro det.

Någonstans i lillhjärnorna på dessa folkkära hockeyrockare brinner en låga av galenskap, som sporrar till osunt leverne och skruvad kreativitet. För hur ska man annars förklara hårdrocksversionen av The Knacks My Sharonapå nya plattan? Helt vrickat. Och jag älskar det.

Annons

Att sedan bandet bytt både gitarrist och basist på sistone - alla gillade kanske inte Magnus och Brasselika mycket - verkar inte ha försvagat Hammerfall. Det räcker med en lyssning på instrumentala gitarrorgasmen Something for the agesför att inse att den gamla Poodles-gitarristen Pontus Norgren inte hoppat på Hammerfall-tåget för att stå i skuggan. Det trallvänliga titelspåret och balladen Between two worldsär inte heller dumma.

Och det är bara att höja en bägare för galningarna i Hammerfall. Drygt 15 år in i karriären har de fortfarande förmågan att få en att både vilja skratta och headbanga. Samtidigt.

Emil Sandgren

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons