Fredrika Stahl: Tributaries

Fantasifyllda arrangemang, en stundtals originell röst med nyckfulla fraseringar, egenkomponerade melodier och inte en enda söndersjungen standard – det är vad som räddar Fredika Stahls andra skiva, Tributaries, från att fullständigt köra fast i popjazzens strömlinjeformade mittfåra. Och där är det som bekant trångt om saligheten.

Nyheter • Publicerad 6 maj 2008

Synd bara att den i Frankrike uppväxta Stahl inte kan motstå frestelsen att göra en låt på svenska och en på franska bland allt engelskspråkigt.

Ett kardinalfel i min kalender, ett icke-val med syfte att försöka tillfredställa alla. Men de franska fansen vill knappast höra Fredrika sjunga på svenska (Dina ögon blålåter otäckt mycket Lisa Ekdahl) och rätt många svenskar kliar sig nog i huvudet under Pourquoi pas moi?

Resten klarar sig utan någotdera. Bästa låten heter One man show.

Christopher Lembke

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons