En fallerad skiss

Att ge ut en skiva med samlade musikalalster kan tyckas en smula dödfött; ryckta ur sitt sammanhang tappar de klatschiga känslostormarna liksom lite av sin betydelse.

Nyheter • Publicerad 20 oktober 2010

Nu har Gunilla Backman förvisso en intressant infallsvinkel: idel översättningar av Andrew Lloyd Webbers – musikalernas okrönte konung – outtömliga balladskatt. Ett koncept som förmodligen gjorde sig bäst på skisstadiet.

För frånsett det faktum att Webbers banala texter låter än töntigare på svenska ("Sörj inte mig, Argentina"), har Gunilla Backman gjort misstaget att rada upp ballad på ballad, den ena svulstigare än den andra. Det begränsar hennes register, som redan är tunt. Hennes högtravande, lätt operakomplexa röst blir fort monoton, och skivan fastnar redan efter ett par spår i ett teatraliskt, svårtillgängligt uttryck.

De som älskar Gunilla Backmans stämma förbehållslöst kan kasta sig på första bästa nätshop. Själv väntar jag tålmodigt på en duettskiva signerad Helen Sjöholm & Peter Jöback.

INTERNAL INTERNAL

Oscar Sundell

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons